Sångarna får soulen att skina i svängig musikal
Publicerad 2024-09-13 10.42
Dreamgirls
Chinateatern, Stockholm. Regi Edward af Sillén, med Janice Kavander, Laila Adéle, Mary N’Diaye, Alexander Larsson, Prince Mpedzis, Christopher Lehman, Peter Gardiner, Minou Deilert.
”Dreamgirls” handlar om artister och artisters drömmar.
De kvinnliga huvudpersonerna har de starkaste låtarna. Men Prince Mpedzis stjäl många leenden som den showande charmige skitstövel Jimmy.
Sångarna får soulen att skina på China.
Jimmy Thunder Early är stjärnan som behöver nya körtjejer när musikalen inleds på Apollo Theater i Harlem. Prince Mpedzis spelar honom som en James Brown-explosiv predikant i presentationen ”Fejka fram din succé”. Stark röst och fin komisk timing.
Allt utspelas i USA på 1960- och 1970-talen, men har försvenskats sångvänligt av Calle Norlén. Förutom sångraden/titeln ”One night only”, kanske en översättares omöjliga kraftprov.
Musikalens grupp The Dreams är från Chicago, men i spelfilmen 2006 är handlingen flyttad till Detroit. Det, och andra ändringar i filmen, förstärkte likheten med verklighetens The Supremes och skivbolaget Motown. Deena, som inte är trions bästa sångerska, lyfts fram av managern Curtis på bekostnad av starkaste rösten Effie. Ungefär som Diana Ross blev frontfigur i The Supremes.
Låtar som ”Cadillac” och ”Slåss med alla medel” är effektiva musikalnummer, men kanske inte trovärdiga som storsäljande singlar. Historien påminner om hur originalen går miste om framgång och pengar när deras sånger görs om i urvattnade versioner av bleka röster.
Musikalen har ett par starka nummer, även om inget når samma tidlösa höjder som Motowns klassiker. Utropstecknet är ”And I am telling you I´m not going”, som blev musikalens topplisteframgång 1982 med musikalens stjärna Jennifer Holliday.
Det är rollfiguren Effie som sjunger den i slutet av första akten, ett kraftprov i vägkorsningen mellan rhythm and blues, musikal och gospel. På China gör Laila Adéle den med svenska texten ”Jag stannar” så att publiken hoppar upp och jublar efteråt. Ett väckelsemöte av entusiasm.
En spegel bakom artisterna används smart i scenografin så att China-publiken blir en del av scenbilden, vilket förstärker konsertkänslan.
Till filmen skrevs några nya sångnummer och från den kommer duetten ”Lyssna”. Janice Kavander och Laila Adéle gör den till en uppvisning som får teatern att vibrera.
Allt är inte lika starkt. Det finns utfyllnad och en del pratsjungande när handling och känslor ska förklaras. Efter paus är det trögare innan det tänder till igen.
Det är en bra ensemble på China, som Alexander Larssons målmedvetne manager Curtis. Han tvingar sina artister att lyda, vilket skapar framgång, men också bitterhet. Rollfiguren Deena är skriven som en blyg ung människa som verkar sakna egen vilja. Det pratas och sjungs mycket om drömmar, men det är inte alltid tydligt vad drömmarna gäller.
Att få sjunga och kunna leva på det är vackert nog i en värld som vår.