Jessie Sommarströms prat är en inblick i en tuff bransch
En kärleksförklaring till mamma.
Och en inblick i en tuff bransch.
Jessie Sommarströms Sommar är värt att lyssna på.
Ett sommarprat i min smak. Dels för att jag får insyn i en bransch långt ifrån min egen, dels för att jag inte visste särskilt mycket om Jessie Sommarström.
Hon startar starkt. Berättar om sin tid som diskare och maktspelen i restaurangvärlden. Plötsligt ligger hon på golvet efter en befallning: Hon ska klorinskrubba fogarna med en tandborste. Då tänkte jag: Det här blir en berättelse om det hårda klimatet.
Men det blir en berättelse om mamma Siv. Ledstjärnan. Pratet är en kärleksförklaring. Och det märks inte minst när Jessie ska tävla i Årets kock och klistrar in en bild på mamman i kockmössan. Siv ska med, även om hon fysiskt inte längre finns.
På tal om mästerskapet så blir jag rent av spänd när Sommarström i detalj berättar hur hon lägger upp en kanapé, steg för steg. Det låter som avancerad kirurgi. Det är dessutom modigt av henne att berätta hur hon första gången hon ställer upp i mästerskapet kollapsar, benen bär inte längre.
Som kock krävs gissningsvis ett visst psyke. Särskilt om du jobbar på lyxigare krogar. När Sommarström får extremt svåra brännskador vägrar hon först åka till akuten, hon inbillar sig att köksmästaren kommer att bli rasande och hon av med jobbet. Ingenting av det händer, men visst avslöjar det något.
”Bakom varje framgångsrik kvinna finns en stöttande man, eller ja, borde i alla fall”, säger Jessie och lyfter sin man Gordon. Hon blir nämligen souschef på stjärnkrogen Esperanto. Jobbar hon inte på krogen (fram till två på natten), jobbar hon hemma (för att lämna barn vid sju på morgonen). Tyder på beslutsamhet, även om situationen är ohållbar.
Jag tänker: Fint med stödet, kanske ovanligt att en man står tillbaka, men det var Sommarström som tog sig dit hon är.
Ett mjukt avsnitt, om en svår resa och om att hitta sin väg.
Här hittar du avsnittet.
