Svänger småtrevligt i svenska hyllningen till Woodstock-festivalen

Jan-Olov Andersson

Woodstock

En hyllningskonsert till världens första stora rockfestival, med Mikael Rickfors, Dan Hylander, Py Bäckman, LaGaylia Frazier, Mats Ronander, Claes Yngström, Conny Bloom, Janne Åström, på Cirkus, Stockholm.

Ett gäng svenska rockveteraner hyllar Woodstock-festivalen 50 år senare.

Det skulle kunna bli patetiskt, men är för det mesta rätt underhållande.

Man var för ung. Och hade man varit äldre, hade man ändå inte haft möjlighet att ta sig dit, för på den tiden, 1969, var flygbiljetter till USA svindyra. För oss som tillhörde de första pop- och rockgenerationerna, var ändå Woodstock-festivalen något av det största som hänt, något som definierade den tiden.

Närmare 450 000 samlades på ett fält 15 mil norr om New York för en musik-, sprit-, knark- och sexfest av sällan skådat slag. En hel del politiska manifestationer också, som när Country Joe McDonald fick allihop att sjunga med i protestrefrängen i ”I-feel-like-I'm-fixin'-to-die-rag”.

Veteraner i fin form

Hur återskapar man den känslan på en scen?

Det gör förstås ett gäng svenska rockveteraner där de flestas karriärer har passerat zenit inte fullt ut. Men de ändå vid rätt god vigör. Dan Hylander släppte i våras sitt bästa album. Mikael Rickfors har fortfarande ibland en stämma i världsklass. Och det svänger småtrevligt om allt från herrarnas stämsång i Crosby, Stills & Nash-låtar till Py Bäckmans/Janne Åströms potpurri på Jefferson Airplane.

Man kan inte klaga på Conny Bloms och Claes Yngströms förmåga att nästan spela gitarr som Carlos Santana och Jimi Hendrix.

Några i gänget står ut lite mer än de andra.

Min 20-årige son, som när han intresserade sig för musik för sex, sju år sedan, började botanisera 45-50 år bakåt i tiden och fortfarande är kvar där, hävdar med bestämdhet att Dan Hylanders ”Coming into Los Angeles” faktiskt är klart bättre än Arlo Guthries originalversion. Jag minns den inte ens. Lyssnar när jag kommer hem och… jo, det är den enda tolkningen som slår originalet.

Bäst är Beatles-låten

Bakom scenen har man både lite still- och rörliga bilder och mellan låtarna berättas det anekdoter från festivalen. Där är Hylander både roligast och vassast. Och får till bra allsång även han, i Country Joe McDonalds protestlåt mot Vietnamkriget.

Mikael Rickfors tolkar Richie Havens fint, Rickfors hade gott kunnat få några solonummer till.

Bäst – och de får också mest gensvar från publiken – är Janne Åströms ”With a little help from my friends”. Närmare Joe Cockers klassiska sätt att krama ur allt ur Beatles-låten än så går nog inte att komma. Och Janis Joplin (1943-1970) skulle inte ha kunnat gjort annat än nickat gillande åt LaGaylia Fraziers sätt att tackla henne i ett medley.

Här kan man se ”Woodstock”-showen:
November: 1 Norrköping, 2 Linköping, 8 Umeå, 9 Sundsvall, 15 Skövde, 16 Gävle, 21 Malmö, 22 Karlskrona, 23 Örebro, 24 Karlstad.