NEJ – Nya filmen är trött & tjatig
”Svensson, Svensson” är roligt.
På rätt plats.
Men nya biofilmen är för långsam och trött.
Samma historia som nu blivit filmen ”I nöd och lust” spelades som sommarfars på utomhusteater i Kalmar 2009.
Väldigt bra och rolig. Efter den premiären skrev jag särskilt om det välskrivna manuset. Det gick fort och fyndigt. Rutinerade komikerproffs på scen.
På bioduken går allt långsammare. Redan i inledningen känner man att det här inte kommer att blixtra av infall. Gustav och Lena Svensson hos en familjeterapeut. Äktenskapet är i kris. Det visar sig att Lena är väldigt, väldigt trött på att Gustav bara intresserar sig för fotboll. Tycker att han är en lat soffpotatis.
Detta har ju varit hela drivkraften i tv-serien. Vi vet att Lena tycker att Gustav är en trög tråkmåns. Det är ingen spännande inledning på en film. Det är hela idén med ”Svensson, Svensson”.
Ändå ska Lena om och om igen säga vassa repliker om detta.
Vi har förstått.
Det fortsätter när de anländer till pensionatet där en romantisk fotbollsfri vecka ska rädda äktenskapet. Om och om igen ska Suzanne Reuters rollfigur säga samma sura sarkasmer.
Jo tack. Vi har förstått.
En fara med att göra långfilm av populära tv-serier kan vara att låta sitcom-personerna lämna sin miljö.
Bröderna Roy och Roger reste från ”Macken” och blev andra figurer. Kvinnorna i ”Sex and the city” reste från New York till norra Afrika och allt blev fel.
Det hjälper inte heller att det är svårt att förstå var i Sverige makarna Svensson befinner sig. På bioduken ser vi att de är i Trosa och Vagnhärad, men av dialogen att döma tror de att de är i Kalmar.
Där finns en stunds komik.