”Babel” efter ”Jersey shore” håller mig ren
Jag var smutsig.
På nätterna drömde jag våta drömmar om Lennart Ekdal.
Det är inte det att jag hatar dum-tv. Nej, jag unnar min hjärna slöa semestertimmar till ”Simpsons”, ”Bachelorette” eller ”Family guy”.
Men ibland blir det för mycket.
Det är som burgare med extra ost – i teorin skulle det vara alldeles underbart att bli sponsrad transfett dagligen tills döden skiljer McDonalds och mina kransartärer åt. I verkligheten så skulle man ju, förhoppningsvis, komma till en punkt när man börjar hallucinera om gojibär, krispiga morötter eller vaknar kallsvettig mitt i natten med svåra cravings efter en vällagad spenatsoppa med rekordlågt GI.
För ett halvår sedan befann jag mig vid en punkt i livet då jag kände att, nej, nu pallar jag inte mer. Med dum-tv alltså. Hade man dukat upp ett Anna Skipper-bord av min tv-konsumtion hade det varit en sorglig sörja av ungdomar som lipar och super, hemmafruar och en rent av osund mängd ”Greys anatomy”.
Min hjärna höll på att förvandlas till en tysk charterturist som har för vana att varje morgon stiga upp i ottan och ockupera en solstol på stranden, för att sedan ligga och såsa med en spansk flasköl dag ut och dag in.
Om en hjärnkirurg hade kastat ett öga på funktionen i mitt huvud hade han eller hon förmodligen rynkat på ögonbrynen, skakat på huvudet och sagt ”tyvärr, ingen aktivitet”.
Jag kände att jag var i behov göra någonting drastiskt, jag behövde nya intryck, jag var befläckad, smutsig rent av.
Min pojkvän sedan två år tillbaka led dessvärre inte på samma sätt som jag. Han ockuperade tv-soffan där en evighetslång gul och hjärndöd maratonsändning ”Simpsons” flimrade förbi. Och när man äntligen trodde det var över: då hade det släppts en ny säsong! Jippi, eller inte.
I smyg började jag fantisera om ”Agenda”, dokumentärer om glesbygdsproblematikens utveckling från 60-talet fram till i dag och Lennart Ekdals myndiga stämma. Mina våta drömmar var ”Kulturnyheterna” och Vetenskapskanalens utbud och nåt Discovery-jox om hur låskolvar egentligen blir till.
Men det var då – före min avgiftning: en timme ful-tv måste kompenseras med en timme smart-tv.
Efter ”Jersey shore” kommer ”Babel”, lyder mantrat.
Det må låta nykristet, men jag har funnit balans.
Jag är ren.