Vilket socialt geni – i kubik
Allvar och humor, vemod och skratt. Från nazisthot och sorgen efter Björn Afzelius, till värden själv som Trivsel-Torsten och Lena Philipssons galna punkattack.
Mikael Wiehes dag i ”Så mycket bättre” spretade, på ett härligt sätt, åt alla möjliga håll.
En av få meningsfulla kvällar under tiden i lumpen på I 4 i Linköping i mitten av 1970-talet, var när Hoola Bandoola Band spelade på Soldathemmet. Blev snabbt en Afzelius-kille. Kanske för att han sjöng favoritlåten ”Andersson & co”. Mötte honom sedan, som journalist, flera gånger. Alltid trevlig. Alltid kul att prata med, om allt från musik till fotboll. Mikael Wiehe framstod som så gravallvarlig. Kanske var det, väldigt fördomsfullt, bara de runda proggbrillorna.
Oj, vad den bilden av Wiehe har reviderats under denna säsong av ”Så mycket bättre”.
Han har varit Trivsel-Torsten och socialt geni i kubik. Varit nästan överentusiastisk både inför och efter de flesta artisternas tolkningar av varandra. Alltid verkat ha en bra historia på lut. Kastat sig in i allt från filminspelning med Laleh som regissör, till att spöka ut sig i kanindräkt. Och, inte minst, gjort ibland makalöst bra tolkningar av de andras låtar.
När det nu blev hans dag, så hade han en genomtänkt plan:
Han ville visa upp en mer mångfacetterad, motsägelsefull och oförutsägbar bild av sig själv.
Som om han inte redan har gjort det i sex tidigare program. Tipsrundan med frågor om honom själv fungerade kanske för dem på plats, men bra tv blev det då inte. Särskilt inte som TV4:s producent inte gjorde något av det, med grafik på frågorna eller något sådant.
Saxofonspelandet fungerade betydligt bättre. Och sedan var det kul, lite oväntad svensk rockhistoria, att höra hur Hoola Bandoola Band inledningsvis var mer intresserade av att spela musik, dricka sprit och ragga brudar, än av att förmedla ett politiskt budskap.
Vänskapen med och sorgen efter Björn Afzelius (1947–1999) var ett givet inslag, där Tomas Ledin modigt (och fint) tolkade Wiehes väldigt personliga låt till sin avlidne vän.
Birollspriset i går knep Lena Philipsson. Svor som en borstbindare när hon försökte spela saxofon. Och hennes punkversion av ”Vem kan man lita på?” höjde temperaturen rejält.
Skulle inte förvåna om ”Så mycket bättre” nu gjort Mikael Wiehe folkkär till och med hos
moderater. Så nu blir det till att vara på turné 730 dagar om året ...