Alla vill veta: Hur ser din plan ut, Loreen?

Torbjörn Ek

helskärm

Och nu då?

Blir Loreen en stor och tongivande ­artist?

Eller är hon ett ”one hit wonder”?

Frågan är vad en seger i Eurovision Song Contest betyder i längden i dag.

Det är svårt att veta.

Men om man tittar lite nyktert på saken upptäcker man snabbt att tv-­programmet inte skapar och bygger några stora popkarriärer, framför allt inte internationellt.

De senaste årens vinnare, från Alexander Rybak via Lena Meyer-Landrut till Dima Bilan, är egentligen bara stjärnor när de syns eller hörs i samband med ­tävlingen. Utanför tv-rutan är deras ­status blygsam, åtminstone utanför hemländerna.

Loreen kan bli ett undantag. Men risken finns också att hon blir ”den sällsamma artisten som dansade i motljus och vann 2012”. Och risken är också att hon aldrig gör något som får samma genomslag som ”Euphoria”, att hon för evigt kommer ­vara förknippad med ett visst framträdande och en refräng.

Oavsett hur det går är det ett risk- tagande för artisterna att ställa upp i Melodifestivalen och Eurovision. Det är två osentimentala glitterbestar som tuggar i sig deltagarna, spottar ut dem och fortsätter som vanligt nästa år. Och få ­fastnar i tittarnas med­vetanden.

Samtidigt verkar Loreen vara extremt fokuserad på att inte leka ”Följa John”. Hon vill gå sin egen väg och hålla sin egen takt. Hur ser hennes plan ut? Finns det ens en plan? Ingen vet.

Det existerar i alla fall ingen färdig skiva som ska prånglas ut och rida på svallvågorna efter utskåpningen i Baku. Den släpps förmodligen till hösten. Vilket är både respektingivande och lite förvånande.

Loreen kommer definitivt bli besvärlig att klämma in i några marknadsplaner. Jag skulle verkligen vilja vara en fluga på väggen under nästa skivbolagsmöte. Det känns som om hon lever i en egen liten värld.

Sent i går morse, långt efter att solen hade gått upp, dök Loreen upp på den svenska efterfesten.

Hon var lugn, samlad, tyst och blyg och glad och verkade märkligt opåverkad av det enorma ståhejet.

När jag gratulerade henne till segern rynkade hon på näsan som skymtade bakom håret och ryckte på axeln.

– Det var fint att det gick vägen. Men det här är inte bra för min hybris, sa hon och log.

Hon lät varken arrogant eller blasé eller otacksam. Bara som sig själv.

Det känns som att Loreen ser vinsten i Melodifestivalen och segern i Baku som en olyckshändelse, något som bara hände. Hon hör hemma någon annanstans, på en annan scen.

Medan resten var fullt upptagna med att slänga Christer Björkman i poolen – ett mycket välförtjänt dopp i dyr kostym – smög Loreen ­undan.

Ingen fattade riktigt var hon kom ifrån när hon för första gången presenterade sig på allvar i Växjö. Och ingen märkte heller när hon lämnade efterfesten i Baku.

Hon bara svävade bort.

Väldigt loreenskt.