Hur slapp är SVT:s kontroll?
Publicerad 2012-08-16
Klas Lindberg om den nedtystade sexskandalen i ”Ung & Bortskämd”
2004: Feferoni i trosa, Kanal 5.
2006: Ollat mjukisdjur, Kanal 5.
2010: Spermasmetat mjukisdjur, SVT.
2004 fick den sovande deltagaren Olga en feferoni nedstoppad i trosorna av berusade ”Big brother”-deltagare.
Två säsonger senare besudlades deltagaren Kitty Jutbrings handdocka ”Kotten” grovt av en ung man i ”Big brother”-huset. En del reaktioner väcktes, men gärningsmannen kom undan utan bestraffning eller större offentlig kritik.
Nu avslöjas en liknande händelse. Och den här gången gäller det en än mer prekär historia, med en del märkliga turer.
Programmet ”Ung och bortskämd” väckte starka reaktioner när det sändes i SVT 2010. Extremcurlade ungdomar betedde sig illa och hade ingen aning om att deras föräldrar satt och bedömde varje dumhet de gjorde. Många upprördes. Inte så mycket av innehållet som av vilken kanal som sände det.
”Ung och bortskämd” kändes som ett program gjort för TV3 eller Kanal 5. Inte SVT. Det skavde. Det stod ut.
Först nu – två år efter att det sändes – avslöjas att produktionen skakades av ett övergrepp. En deltagare hetsades till att smeta in en medtävlares mjukisdjur med sperma. Den utsatte tog mycket illa vid sig. Produktionsbolaget Titan kallade till krismöte och krävde mörkläggning. Ingen skulle prata om det. Beställaren SVT hölls ovetande.
Detta väcker en rad oroväckande frågor. Varför informerades inte SVT – som ju är ansvarig för slutprodukten – om det inträffade?
Var produktionsbolaget oroliga för att SVT skulle dra sig ur detta redan känsliga projekt? Hur kunde SVT missa att en sådan här allvarlig incident inträffat? Hur slapp var egentligen SVT:s kontroll över en så kontroversiell programsatsning? Och varför larmade inte deltagarnas föräldrar?
Snart är ”Ung och bortskämd” tillbaka i SVT. Micael Lekberg, programchef och ansvarig utgivare för ”Ung & Bortskämd”, har nyss fått reda på det som hände förra säsongen och menar att man är ”jättenoga” med att välja ut deltagare.
Jag hoppas att Micael också är ”jättenoga” med att bevaka inspelningarna. För hur kan han lita på ett produktionsbolag som tigit om ett övergrepp för sin arbetsgivare i flera år? Borde inte SVT ständigt ha en exekutiv person på inspelningsplatsen?
Den sista och mest generande frågan är dock:
Vad säger allt det här om SVT och public service-rollen år 2012.