Det krävdes bara en revolution för att ge kvinnorna mer plats i tv
En efter en tar de nu plats i rutan, de kvinnliga programledarna.
Det var ju inte så svårt, tv-chefer.
Det krävdes bara en revolution.
Vi är många som länge efterlyst fler kvinnliga programledare i tv:s underhållningsprogram, men kanalerna har hållit stenhårt i sina Fredrik, Lasse, David, -Martin och Ingvar.
Men nu har vi blivit bönhörda.
I rättvisans namn utsåg SVT Sarah Dawn Finer till ny programledare för ”Så ska det låta” innan #metoo brakade loss, men det är inte svårt att koppla ihop många av de andra kvinnliga nytillskotten med rörelsens framfart.
Det är givetvis populistiskt av kanalerna. Rädda för fler skandaler och rättsliga påföljder är det säkrare att satsa på det kön som statistiskt sett är överlägset ”sämst” på sexuella trakasserier och övergrepp.
Så ska vi se Josephine Freje, som tar över ”Fuskbyggarna” i TV4, eller Frida Boisen och Magdalena Kowalczyk som tar plats i programledarteamet i TV3:s ”Lyxfällan”, som inkvoterade? Ska vi se Lotta Engbergs och Agneta Sjödins medverkan i ”Bingolotto” eller Josefin Johanssons nya roll som programledare för ”Smartare än en femteklassare” som ett utfall av ”den enes död, den andres bröd?
Jag tycker inte det. Strukturerna har legat som ett tungt dammlager över hela samhället, inklusive underhållnings-tv, men nu har dammet så smått börjat städas bort. Och då många kvinnor länge behövt arbeta minst dubbelt så hårt för att komma ungefär hälften så långt som en man kan vi räkna med att de nya programledarna gör ett bra jobb.
Och den som tycker att det blir för mycket fruntimmer i rutan kan i kväll ratta in ”På spåret” – som inte haft någon kvinnlig programledare eller domare sedan starten 1987 – och njuta av Kristian Luuks och Fredrik Lindströms trygga, välbekanta manlighet.