Jaggers osannolika uppvisning – bara månader efter hjärtoperationen
Per Bjurman på Rolling Stones spelning i New Jersey
NEW YORK. ”You got me ticking”, sjunger Mick Jagger i ett av de stora paradnumren under Rolling Stones stora sensommarföreställning på Metlife Stadium utanför New York – och läkarna som i våras satte kniven i bröstkorgen på honom nickar troligen instämmande.
För bara några månader senare pumpar hans 76-åriga hjärta åter med maximal vigör.
Det är rent förbluffande att se
”Nu är det väl ändå över”, var jag knappast den ende som tänkte när vi i april fick beskedet att Mick Jagger skulle tvingas operera en trasig hjärtklaff.
Att som 76-åring göra det han gör på scenen är en sanslös bedrift även utan hälsoproblem. Efter ett dylikt ingrepp borde det vara komplett omöjligt.
Men – nejdu. Såklart inte. De överlevande medlemmarna som för 55 år sedan bildade det som skulle bli världens största rockband i London har den fysiska konstitutionen hos kackerlackor och kommer alltid tillbaka – vad som än händer.
Kopplade de startkablar till den gamla pumpen?
Så blott tre månader efter att han la sig under kniven studsar den skrynklige lille britten ut på scenen på väldiga Metlife Stadium i East Rutherford – tvärs över Hudson-floden från Manhattan – och ställer till med samma slags blixtrande show som vanligt.
Om han nu inte rentav är ännu piggare, ännu mer energisk, än senast jag hade nöjet att se honom. Det känns nästan så. I så fall får man nästan fråga sig vad New York-läkarna som fick äran att rädda rockguden gjorde med honom. Kopplade de startkablar till den gamla pumpen? Hällde de i honom ”Hot Stuff”? Var ”Wild Horses” med och drog i trådarna?
Well, nåt hände.
Känner 40-åringar i betydligt sämre skick
Jag känner 40-åringar som är i betydligt sämre skick och skulle tuppa av om de ägnade tio minuter åt att dansa, sjunga och leva rövare på samma sätt.
Sir Mick står på i över två timmar.
Det är ingenting annat än otroligt.
I övrigt finns inte så jättemycket att säga om den bejublade Metlife-föreställningen; en rätt så rak fortsättning av den ”No Filter”-presentation ni såg på Friends Arena i Stockholm i oktober 2017.
Jo, de imponerar genom att vara så råa och skramliga och ruffiga. Allt hänger löst och tycks hela tiden på vara väg att gå sönder – men gör det förstås aldrig. Den hållningen är det ingen annan som ens vågar närma sig under framträdande på stora arenorna.
Har aldrig lirat så snitsigt och själfullt
Jag blir tillika överväldigad av den numer helt nyktre Ronnie Woods gitarrspel. Han har aldrig lirat så snitsigt och själfullt som i en ”You Can’t Always Get What You Want”-version för gudarna. Och jo, Keith har ovanligt mycket vikt i steget under sina två solonummer, han med.
Men mer än något annat är det Mick Jaggers kväll.
– Start me up, I’ll never stop, sjunger han.
Nej, det är tydligt det.