Drogerna dödade världens bästa band
Robbie Robertson skriver lika elegant som han ledde världens mest legendariska rockband.
Hans självbiografi ger också tårar av ilska. Sprit och andra droger förstörde The Band. Och liemannen kom i förtid.
Sångaren och pianisten Richard Manuel hängde sig 1986.
Sångaren och basisten Rick Danko dog 1999.
Sångaren och trummisen Levon Helm klarade sig ända till 2012.
Nu talar inte låtskrivaren och gitarristen Robbie Robertson, 73, särskilt om dödsfallen, hans ytterst välskrivna självbiografi ”Testimony” slutar redan 1976 med The Bands legendariska, Martin Scorsese-filmade konsert ”The Last waltz”. Men han berättar vad som ledde fram till för tidig död.
Det är en formidabel biografi, episk rockhistoria, alla är med, helt nödvändig för fans.
”Testimony” börjar när bandet är kids i slutet av 50-talet och turnerar Kanada och USA med musikern Ronnie Hawkins. På vägen plockar de upp keyboardisten Garth Hudson, skiljs från Hawkins och några år senare är de, alla utom Levon Helm som tillfälligt hoppat av, på vanvettig världsturné med Bob Dylan.
Dylan hårsmån från döden
Robertson beskriver den mytomspunna 1966-turnén inifrån. Dylan äter nästan inget utom små vita piller. Turnén är hysterisk och mot slutet verkar Dylan vara så nära att dö som det alltid sagts. Med en hårsmån hinner han hem till familjelugnet i Woodstock och strax efteråt kraschar han med motorcykeln och tvingas vila i sjuksängen.
I resten av boken skvallrar Robertson inte särskilt om Dylans beteenden, däremot många magiskt vardagliga scener, men misären i The Band skildras hjärtekrossande.
Efter Dylan-samarbetet med ”The basement tapes” (1967), då även The Band flyttat till vischan i Woodstock, började musikertillvaron spåra ur, hemma men särskilt på turné. Marijuana, alkohol, kokain, valium, tjack, heroin – särskilt för Richard Manuel funkade vadsomhelst. Eller inte funkade, snarare. Det får betraktas som ett under att han ändå blev 42 år. Och att Danko blev 55.
– Ställ dig upp och gå som en man! skrek Levon Helm vid ett tillfälle när Richard Manuel kollapsat på scenen och bars ut på bår, enligt Robertson. Bandets broderliga kärlek hade trasats sönder av droger.
Såg inte egna problem
Robertson konstaterar att bandet sett Jimi Hendrix, Janis Joplin, Jim Morrison, Gram Parsons, Nick Drake och Tim Buckley gå under av samma sjukdom.
”All around us, bands we knew were imploding, trying to live what they thought was the rock ’n’ roll high life. We saw them falling by the side of the road, but through a one-way mirror. We saw everything but ourselves”, skriver gitarristen.
”Någonstans längs vägen hade vi tappat vår gemenskap och passion för att nå högre. Självdestruktivitet hade blivit den regerande kraften”.
De la av 1976, bandet fungerade inte. De var bara i 30-årsåldern, de hade aldrig ens haft en riktig hit, de förblev en angelägenhet för musiker och finsmakare – världens kändaste kultband kan man säga.
The Band kunde ha blivit gigantiska. Mästerverk som ”The weight” (”Take a load off Fanny”-låten, med en vers om Carmen och Djävulen inspirerad av Ingmar Bergmans ”Det sjunde inseglet”), ”Up on cripple creek”, ”The night they drove old Dixie down”, ”It makes no difference” och ”Arcadian driftwood” hade bara behövt vara början.
Framför allt hade de kunnat leva.
VECKANS...
...BABE. Erik Hassle. Nya ”Innocense lost” är pop-r’n’b av internationell klass.
...MUSIKALFILM. ”La la land”. Hollywoodsjälvuppskattning blir inte tjusigare än så här. Min stora favorit Ryan Gosling som nostalgisk jazzmusiker och en briljant Emma Stone – Oscarstatyetten är säkrare än ett bankfack – som aspirerande skådespelare steppar, sjunger och dansar bland stjärnorna. Ett trivialt mästerverk med bedårande foto av svenske Linus Sandgren. Missa inte den imponerande parodin/hyllningen av Jimmy Fallon som inledde Golden Globe-galan – helst efter att du sett filmen.
...ALTCOUNTRYALBUM. ”Stitch the world”, Tift Merritt. Ni som lyssnat på förra årets bästa album, den milda Kaliforniencountryn på Sam Outlaws ”Angeleno”, kommer älska den här råare, jordigare men lika melodiösa Texas-countryn. Hon har tidigare jämförts med både Emmylou Harris och Joni Mitchell men mest påminner Merritt om den stora Dolly Parton.
...PJÄS. ”Egenmäktigt förfarande”, Scalateatern, Stockholm. Lena Anderssons buttra kärleksroman blir i regissören Eva Dahlmans händer en lätt, komisk pärla med en storspelande Jessica Liedberg som Ester och den numera legendariske skådespelaren Krister Henriksson som Hugo Rask. Köp biljett vettja.
...JASON STATHAM-FILM. Här har vi en man som behöver stoppas från att göra film eftersom filmerna aldrig, aldrig någonsin, bortsett från möjligen den tio år gamla ”Crank”, når högre än 
. Läs mer i min sura Twitter-tråd om Jason Statham-film.