På modeshow i hangaren

Per Bjurman

Aftonbladet var med när nya filmen spelades in

NEW YORK. Vi tror att vi är på riktig, glamorös modeshow med Carrie Bradshaw. Tills legendariska fan- och paparazziskräcken Bullhorn Betty skriker ”cut” så det fladdrar i tältdukarna. Då minns vi plötsligt att vi befinner oss i en studiohangar i Brooklyn och att allt, till och med de hundratals hyperhippa åskådarna, bara är på låtsas.

Aftonbladets Per Bjurman var, som enda skandinaviska reporter, med under inspelningen av ”Sex and the city”-filmen och berättar här om den lätt surrealistiska upplevelsen.

Carrie är ledsen.

Varför kan vi inte riktigt berätta utan att förstöra nöjet för er som ännu inte sett ”Sex and the city”, men det är så allvarligt att Samantha, Charlotte och Miranda får skjuta andra åtagande åt sidan för att trösta bästa väninnan.

Och hur tröstar man bäst New York-kvinnan som ser på sin garderob ungefär som katoliker ser på påven?

Med ”front row”-biljetter på en exklusiv modeshow under klassiska Fashion week, förstås.

Det är på en sån vi – jag och fyra journalistkollegor från England, Tyskland, Frankrike och Japan – möter den legendariska kvartetten.

Skräckinjagande allt-i-allo

De sitter på bästa platserna, vid catwalkens absoluta mitt, och kan studera varje detalj när hyperglamorösa modeller paraderar förbi.

– Nu måste hon ju bli gladare, viskar vi till varandra i vårt hörn bakom en av läktarsektionerna.

I samma stund rämnar illusionen – brutalt. ”Cut”, skriker en kvinna så det fladdrar i den vita partytältsduken.

Just, ja. Vi glömde.

Det är ju inte på riktigt, det här ... bara en scen ur filmen ”Sex and the city” och nu har Bullhorn Betty – en satt liten kvinna som tack vare en stämma mäktigare än åskan och ett temperament hetare än blixten används som skräckinjagande allt-i-allo vid nästan alla filminspelningar i New York – brutit för omtagning.

Det är nästan så man blir besviken ...

– Men det är ju bara bra att ni blir uppslukade av fiktionen, skrattar regissören Michael Patrick King.

– Vi är extremt noga med att allt ska vara så autentiskt som möjligt.

Jotack, vi märker det.

Gormar order

Patrick King och hans medarbetare har inte bara smällt upp ett äkta fashion week-tält i en hangar i Steiner studios, ett relativt nyöppnat studiokomplex i Brooklyn.

De har fyllt det med hundratals statister som ser ut exakt som besökare på New Yorks mest fashionabla modetillställningar (inklusive en livs levande Lil’ Kim!) och

fyller två hela läktare. Mannekängerna som, till futuristisk techno, trippar fram på catwalken är dessutom riktiga modeller som bär

kläder designern Patricia Fields kreerat exklusivt för filmen.

– Om det här fortfarande varit tv-serien hade vi nöjt oss med att fylla en läktare och bara filmat mot den, berättar den jovialiske Patrick King.

– Men till filmen vill uppgradera hela arbetssättet. Göra allting större och mer ambitiöst. Det ska framgå att vi befinner oss i en högre division nu.

Just när han säger det är det dags för tagning igen och Bullhorn Betty gormar några mullrande order. Bland annat är det fem journalister som verkligen inte ser ut som att de hör hemma på modeshow och måste flyttas så att de inte riskerar att hamna i bild.

Hm ...

”Mer kaotiskt”

Så fortsätter det timme efter timme. Man filmar några minuter. Sen bryter megafon-Betty. Lång paus. Ny, kort tagning. Den fascination man först känner som åskådare förvandlas rätt snabbt till leda och man frågar sig hur skådespelarna – i det här fallet Sarah Jessica Parker, Cynthia Nixon, Kim Cattrall och Kristin Davis – står ut.

– Men för oss är det här ändå väldigt lugnt och avslappnat, säger Parker när hon i en av pauserna springer upp för att hälsa på det internationella uppbådet.

– När vi filmar ute på Manhattan blir det mer kaotiskt. Vissa dagar har folk varit som galna när de förstått att karaktärerna vi spelar är tillbaka.

– Det är förstås smickrande. Människor i den här stan brukar vara rätt blaserade. Så det säger ju något om vilket genomslag serien hade. Men det blir omständligt och komplicerat att jobba. Då har vi å andra sidan Betty. Hon är bra att få ordning på både fans och paparazzifotografer, ha ha.

På filmstjärnor med, verkar det som. När Parker blir för långvarig med pressen får hon bassning av filmsetets verkliga medelpunkt.

– Sarah Jessica, älskling, det är dags att jobba igen, ekar det.

Och så börjar det om igen. Tagning, bryt, tagning. I över ett dygn.

När jag långt, långt senare ser den färdiga filmen kan jag konstatera att scenen från modeshowen ändå inte är längre än någon minut.

Men autentisk känns den, onekligen.