Rolig gala för tunga filmer
Men Jens Peterson blir nervös av Petra Mede
Svenskar gör succé ute i filmvärlden.
Guldbaggegalan satsade på show och glamour a la Hollywood.
Det blev en bättre-än-vanligt gala.
Petra Mede visade att det är svårt att sjunga som Veronica Maggio när hon förvandlade ”Jag kommer” till ”Vem vinner”.
Eric Gadd visade hur svårt det är att sjunga GES i falsett och förvandlade ”När vi gräver guld i USA” till att handla om svenskar i Hollywood.
Nej, det är ingen musikgala.
Men det var två goda ideer till sångnummer och tillräckligt underhållande.
En del komiker känner man sig trygg med. Man blir lätt nervös av Petra Mede. I synnerhet när hon vänder sig direkt till de nominerade i publiken. Eller går ut bland dem.
Men det gick bra för det mesta. Åsa-Nisseskämtet om Ann Petrén var snyggt levererat.
Årets nominerade filmer är inte lätt att plocka skratt från.
Jag hade också gett guldbaggen för bästa film till ”Apflickorna”. Den är poetisk och provocerande, om dressyr och makt och rollspel. Mäktiga bilder.
Ruben Östlund är svensk mästare i må dåligt-filmer och ”Play” är en omskakande upplevelse med kyligt stillastående kamera som minut efter minut tvingar åskådaren att bli vittne till obehagliga scener.
Josef Fares var härligt engagerad när han pratade om klipparnas betydelse för film. Bra val att ”Black power mixtape 1967–1975” vann det priset.
Fares var inte kvällens ende entusiast. Cecilia Nilsson var en lycklig vinnare vars glädje smittade. Bröderna Skarsgård var mycket underhållande när de skulle dela ut pris för kvinnlig huvudroll och gjorde det på nonsensspråk.
Veteranen Inga Landgré charmade också alla när hon ödmjukt tackade för hedersguldbaggen. Hon önskade att hon var Kjell Bergqvist som var så nöjd med sig själv när han fick pris för ett par år sedan.
Galan har sina återkommande moment som den obligatoriska komiska hopklippningen av bilder från många filmer. Roligast om man sett filmerna.
Det är inte många som gjort.
Ovanligt många vinnare var inte på plats. Då ska det hälsas. Tacktal kan vara tråkiga, men hälsningar är ofta ännu tråkigare.