Ala Abasis öde rörde Mannerström till tårar
Publicerad 2014-01-07
För henne handlar mat om en sak – överlevnad.
Ala Abasis öde rörde Leif Mannerström till tårar i ”Sveriges mästerkock”.
– Många tycker att jag är en butter, sur gubbe. Men det är jag inte, säger Mannerström till Nöjesbladet.
Hennes första minne som litet barn är synen av FN-bilen i flyktinglägret i Irak.
Hennes första känsla är lycka.
Bilen har mat. Lite vitt bröt, lite vitt ris, men mat är överlevnad. Ala Abasi är ensam med sin mamma, familjen är splittrad.
– Vi flydde många gånger från kriget och bodde där i flyktinglägret. När man lever i sådan fattigdom... för mig är mat verkligen överlevnad, säger Ala Abasi, 30, till Nöjesbladet.
Vinna eller försvinna
– Mina föräldrar skyddade oss hela tiden och gjorde sitt bästa för att ge oss mat. Vi gick hungriga ibland och är inte uppvuxna med lördagsgodis, men det har gett oss karaktär att kämpa hårt.
Hennes mamma kunde enligt Ala ”trolla med de få råvaror de hade”. Efter flera år, när Ala fyllt 10, kommer familjen till Sverige. Ala börjar direkt ty sig till sin mamma i köket. De sitter på golvet och bakar bröd, syskonen lär sig att försörja sig själva. Alas matintresse växer snabbt och leder henne, långt senare, till ”Sveriges mästerkock” på TV4.
– Jag har aldrig upplevt de känslorna som jag hade under min audition. Jag hade velat det så länge, det var vinna eller försvinna. Juryn satt där med min dröm i sina händer, säger hon.
Blev rörd själv
Ala tog sig vidare och hennes berättelse berörde Leif Mannerström, 73, starkt.
– Jag kände med henne. Hur hennes mamma samlade mat i flyktinglägret, trots att det var otryggt område med krypskyttar och skit. Jag var otroligt glad att skicka henne vidare, säger hon.
– Känslorna kom spontant. Det är bra att man visar känslor, jag har inget problem med det. Många tycker att jag är en butter, sur gubbe. Men det är jag inte.
Leifs tårar rörde även Ala Abasi.
– Jag blev rörd själv. För mig är Leif kungen, men jag ville inte att han skulle bli ledsen för min skull. Det som inte dödar styrker en och för mig har det verkligen gjort det, säger hon.