”Susan Boyle – var är du?”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-04-21
Nöjesbladets Martin Söderström om sensationen Susan Boyle
Hon slog världen med häpnad.
Så Susan, var är du?
Varför får vi aldrig se en Boyle-sensation i svenska ”Talang”?
Ni har ju sett det själva.
Hur hånade och utskrattade Susan Boyle sjöng brallorna av hela England – inklusive buttermästaren Simon Cowell. Hur hennes galet imponerande stämma gått från brittiska tv-apparater till att bli hela världens senaste nätsensation.
Vi har alla sett, imponerats och rörts.
Torkat en och annan tagen tår, unnat henne framgången.
Så vad får vi se i den svenska versionen av samma program?
Jonglörer och gyckelspel.
En snubbe som knycklar stekpannor. En tjomme som slår in spik i näsan. Nån unge som var en fena på att hoja enhjuling.
Det är väl kul. Och så.
Men det är mest pajaskonster som hämtade från Kiviks marknad.
Och sett till de senaste dagarnas totala Susan Boyle-orkan som svept över den värld vi känner som internet – vi snackar 85 miljoner visningar på Youtube här – är det svårt att inte bli en smula avundsjuk. Och fundersam.
Varför händer inte samma sak, eller åtminstone något liknande, i svenska ”Talang”?
Det som träffade hårdast med hela Boyle-gate var ju hennes historia, lika mycket som den faktiska begåvningen. Jag säger inte att svenska ”Talang” behöver en okysst 48-åring för att fungera.
Men samtidigt har hennes succé visat på exakt vad den svenska motsvarigheten saknar:
De som är för gamla för barnprogrammet ”Idol”.
De som aldrig skulle passera Christer Björkmans minimala nålsöga i ”Melodifestivalen”.
Äldre talanger som suttit under en sten i 25 år och aldrig givits chansen. Några som hukat bakom en buske halva livet och ändå varit en krutdurk av oförlöst förmåga, alldeles i skuggan.
Eller har ni, omärkta megabegåvningar, helt enkelt glömt att söka till programmet?
För visst finns ni där ute?
Eller?