Ingen får röka - och nu måste alla hålla käften
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-06-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Först tvingar han alla att sluta röka.
Sedan tvingar han alla att vara tysta.
Jag börjar gilla vår kälkborgerliga borgmästare.
New York hatar alltid sin borgmästare.
Eller, nästan alltid. Ed Koch var rätt populär. Och Rudy Guiliani blev det efter 11 september 2001, när en chockskadad stad behövde en axel att luta sig mot. Men innan dess var Rudy duktigt hatad. (När jag träffade honom var han rätt cool.)
Borgmästare Michael Bloomberg är skitavskydd, speciellt utanför Manhattan. Det är inte så underligt: han är Joakim von Anka-rik. Och väldigt kort. Ni vet, man kan inte lita på korta personer.
Sedan har vi rökförbudet. Han bara införde det. Pang. Utan att nämna det i valtal. Förstås. För då hade han inte blivit vald. Rökande män i svarta kostymer var lika mycket New York som finstjärtar är Miami och böghippies är San Francisco.
Men rökförbud blev det och det har kostat 2 000 jobb, 215 miljoner kronor i löner och 280 miljoner kr i intäkter till delstaten sedan det infördes i slutet av mars 2003, enligt en rapport.
2 650 jobb, 370 miljoner kronor i vinster och 540 miljoner i skatter till New York har också försvunnit i relaterade branscher.
Cancerorganisationer säger att pengar inte är deras problem. Bloomberg säger inget. Krögarna ber om undantag och om att få installera superavancerade rökrenare. (Det borde de för jävulen ha tänkt på innan. Idioter.)
Nå, på det stora hela har rökförbudet fungerat. Flera andra kälkborgare har börjat gilla Bloomberg. (Jag har slutat röka. Förtrycket har segrat.)
Nu tar den korte trivselfascisten nästa steg för att göra om råa New York till ett präktigt Duckburg (Ankeborg, alltså, och visst, men hur kunde "Goofy" bli "Långben" på svenska?).
New York ska bli tyst.
T-y-s-t.
Världens stökigaste slammrigaste rivigaste stad ska bli tyst.
De 250 glassbilarna från Mr Softee får inte spela sin signaturmelodi. Luftkonditionerare får inte låta över 42 decibel. Hundar får inte skälla i mer än fem-tio minuter. Och från barer får inte ljud höras mer än 4,5 meter ut på gatan. Med mera.
Böterna för dessa jätteoerhörda ljudbrott ska från den 1 januari 2006 bli upp till cirka 10 000 kronor. Det är ju sjukt. Borde jag tycka. Men det gör jag inte. Faktum är att jag gillar det. Börjar alltså bli gammal.
Jag vill till och med (som en riktigt sur gammal gnällgubbe) att Bloomberg tar HÅRDARE TAG mot ljudbuset.
För varför nämns inget i lagförslaget om de svinjobbiga, skrikande larmen på bilar? Larm som ingen, någonsin, stänger av eller ens bryr sig om? (Kanske för att Bloombergs väljarkår har dyrare bilar än folk har mest, vad vet man?)
Och varför, varför,
v a r f ö r ger han sig inte på de störigaste ljudskitstövlarna av alla: motorcyklister. Hårdaccelererande motorcyklister inne i en stad är världens allra mest föraktansvärda människor. Om de ens är människor och inte djur.
Men de får fortsätta med sina tinnitus-race.
Medan glassbilen ska tystas.
Bara i New York, barn, bara i New York.