Helt rätt att Ruben Östlund blev Guldbaggegalans kung
Triangle of sadness blev galans film
Vi var många som trodde att kampen skulle stå mellan Ruben Östlund och Tarik Saleh.
Mellan ”Triangle of sadness” och ”Boy from heaven”.
Den här gången var det Ruben som blev Guldbaggegalans kung.
På ett sätt tror jag de här båda lysande filmregissörerna lite grann sporrar och inspirerar varandra att överträffa den andre.
Men också hjälper varandra. På röda mattan berättade Tarik Saleh för mig att hans franska distributör tyckte Ruben Östlunds film var så bra, att de klippte på trailern för Tariks film på Rubens film. En taktik som fungerade. Över en halv miljon fransmän har sett ”Boy from heaven”. Och Tarik gillar också Rubens film.
Själv hade jag en känsla av att Ruben Östlund kanske är lite mer tävlingsinriktad. Var nog säkert lite revanschsugen efter 2018 års Guldbaggegala när Tarik Salehs ”The Nile Hilton incident” hade åtta nomineringar och Ruben Östlunds ”The square” hade sex. Tarik vann den kvällen med 5-2.
Då vann Tarik det kanske finaste priset, bästa film, och Ruben det kanske näst mest prestigefulla, regipriset.
I år hade Ruben 9-7 i nomineringar och vann med 6-1. Blott manuspriset gick till Tarik Salehs film.
De kramade om varandra efteråt. Ruben sa att han trodde visst att Tarik är lika tävlingsinriktad som han. Fast han döljer det bättre. Ruben erkände att han hade varit både mer nervös och känslosam än han hade väntat sig. Och att han hade önskat att Josefin Åsberg hade vunnit för bästa produktionsdesign. Den där gungande lyxjakten de byggde upp i studion i Trollhättan, spelade ju en viktig roll för filmens klassiska spyscen.
Vann rätt eller fel film?
Finns inget facit. Smaken är som baken. Personligen tycker jag båda filmerna är lika bra, men på helt olika sätt. ”Boy from heaven” är en komplex thriller om religion och politik, ”Triangle of sadness” en satir om rika och fattiga och om skönheten som kapital. Det är tveklöst en skrattfest på ett helt annat slag än Tariks film och kanske därför har den setts av snart 160 000 personer på svenska biografer, medan Tariks film har setts av snart 70 000. Men Rubens film har å andra sidan gått fem veckor längre på bio.
Lite konstigt hade det blivit om en film som vunnit Guldpalmen på världens största filmfestival i Cannes och tagit storslam i European Film Awards inte också blivit den stora vinnaren på Guldbaggegalan.
Största överraskning: Debutanten Granit Rushiti i ”Jag är Zlatan” som slog tre ”riktiga” skådespelare. Nästan direkt hade han fått ett långt gratulations-sms från Zlatan själv.
Mesta glädjetårarna: Sigrid Johnson, som vann enda priset för ”Comedy queen”. Blott 16 år. Har redan ett 15-tal filmer och tv-serier bakom sig. Suverän i den nu aktuella Beck-filmen på C More. Hur bra ska inte hon bli?
Mest inspirerande tacktal: Tarik Saleh, före detta förortsgrabb som gav hopp till andra från ”orten” när han förklarade att även sådana kan lyckas här i livet, utan att bli kriminell.
Kvällens fulla pott: Netflix-thrillern ”Svart krabba” hade tre nomineringar – och vann rubbet; foto, produktionsdesign och visuella effekter.
Kvällens hälsning: ”Triangle of sadness”-stjärnan Dolly de Leon som vann för bästa kvinnliga biroll, tackade svenska nationen för att ha fostrat Ruben Östlund så att han fick a wicked sense of humour.
Kvällens förlorare: ”Bränn alla mina brev”. Sex nomineringar, ingen vinst. Men så kan det bli när många tycker en film är bra, men inte bäst.
Och inget ont om ”Historjá – Stygn för Sápmi”, men ”Nelly & Nadine” är bättre. Ännu en gång fel vinnare i dokumentärfilmsklassen.