Orkar filminstitutets chef sitta kvar efter branschens kritik?
Det är kris för svensk film i år.
Helt uppenbart är att branschens storfräsare inte tror att Svenska Filminstitutets vd Anna Serner har någon lösning på problemet. Snarare tvärtom att hon är ett av problemen.
År 2019 kommer att gå till historien som ett av de allra sämsta åren mätt i marknadsandelar för svensk film. Under tio procent.
Det lär inte ens tänkbar publikrusning till nya Sune-filmen (premiär i dag) eller till lyckopillret ”En del av mitt hjärta”, romantisk komedi och jukeboxmusikal med Tomas Ledins sånger (premiär juldagen), kunna ändra på.
När Svenska Filminstitutet nyligen kallade till samtal i Filmhuset, stod det väldigt klart att förtroendet för Anna Serner som vd är tämligen kört i botten hos de andra makthavarna i branschen.
Och alla pratade förbi varandra. SFI:s vd, filmproducenter, regissörer, biografägare.
Branschfolket ifrågasätter starkt vilka filmer som har gjorts och görs.
Serner presenterade möjligheter utifrån en pågående utredning om hur man ska locka tillbaka biopubliken till svenska filmer. Mest prat om hur de filmer som finns och som görs ska nå en publik. Medan branschfolket starkt ifrågasätter vilka filmer som har gjorts och görs.
Efteråt säger en höjdare i branschen till mig:
– Lyssna på Alex & Sigges podcast, avsnitt 392, efter 43 minuter. Det är klockrent.
Där har Sigge Eklund gjort en rejäl genomgång av Anna Serners karriär som film-vd. Han pratar om hur hon mer har jobbat med jämställdhet via film än tagit svensk film framåt. Och om att om politiken så mycket tillåtits ta över SFI, hur blir det då när Sverigedemokraterna kanske når en maktposition. Alltihop blir, till sist, rena lustmordet på Anna Serner.
Anna Serner har trivts allt för bra för med att sola sig i glansen av filmpriser.
Mina egna samtal med branschfolk, visar att många faktiskt tycker ungefär likadant. Att Anna Serner har trivts allt för bra med att sola sig i glansen av filmpriser för Ruben Östlund och Roy Andersson och som internationell genusguru, inbjuden till allt fler festivaler som talare. Medan de filmer som har producerats under hennes tid, ses av allt färre.
Orkar hon sitta kvar med så många som är emot henne?
Lite intressant också hur normalt frispråkige Alex Schulman mest bara jamsar med i Sigge Eklunds snack om henne. Men han är kanske mån om att filminstitutet ska ge pengar till Björn Runges filmatisering av hans roman ”Bränn alla mina brev”…