Molly Sandéns låt utan vinst, när ”Nomadland” vann flest priser på Oscarsgalan
”Nomadland” vann, som väntat, de tyngsta priserna på årets Oscarsgala.
Danmark vann, också som väntat”, ”landskampen” mot Sverige. Mads Mikkelsen som full gymnasielärare charmade Oscarsjuryn mer än Molly Sandéns skönsång.
Galan i sig må ha varit snyggt producerad, men den var onödigt pratig och humorlös. Inte alls den ”filmiska upplevelse” som hade utlovats.
Att det skulle bli en annorlunda Oscarsgala visste alla i förväg.
Även om jag skulle ge 
i betyg till en film, 
till sex filmer och 
till en av de som tävlar om titeln bästa film, så finns det inga kioskvältare bland dem.
Det har i och för sig inte funnits några sådana detta pandemiår, då biograferna varit mer eller mindre stängda och/eller haft restriktioner om antalet besökare. Men inte ens de filmer som finns på Netflix eller Disney+, har tillhört strömningstjänsternas mest populära.
Så för Oscarsgalans producenter har det förstås funnits en rädsla att få skulle bry sig. Att hela världens tv-tittare skulle känna lite som Guldbaggegalans tittare ibland har klagat: Det handlar bara om filmer vi inte har sett eller ens hört talas om.
Därför hade producenterna bemödat sig om att galan både skulle vara så normal och så annorlunda som möjligt.
Normal, på det sättet att det skulle vara många kändisar på plats, på riktigt, trots dessa pandemitider. Och annorlunda, nyskapande, de hade utlovat en slags ”filmisk upplevelse” (en av producenterna var en av Hollywoods bästa filmregissörer, Steven Soderbergh).
Nog var det annorlunda. På gott och ont.
Så mycket av ”filmisk upplevelse” vet jag inte om det var. Snygga förtexter, som värsta ”Ocean's”-filmen. Läcker scenografi där alla satt samlade på lagom avstånd inne i en stor sal i Union Station, Los Angeles järnvägsstation. Började lite uppkäftigt när första presentatören, skådespelerskan/regissören Regina King, kommenterade domen mot polisen som mördade George Floyd. Sedan avhandlades de svartas situation med jämna mellanrum. Och kändistätt fortsatte det vara. Brad Pitt, Harrison Ford, Joaquin Phoenix, Renée Zellweger, Laura Dern, Viola Davis, Halle Berry, Bryan Cranston, Angela Bassett, Zendaya med flera. Men också väldigt mycket prat. Onödigt långa presentationer. Ibland väldigt onödigt långa tacktal.
Yuh-Jung Youn, vinnare av bästa biroll för ”Minari”, var smårolig. Glenn Close dansade och vickade på rumpan när det hölls musikalisk frågelek. Annars var Thomas Vinterberg nästan ensam om att hålla ett vettigt och gripande tacktal när han vann för Bästa internationella film. Många tv-tittare kände nog inte till att hans dotter dog i en bilolycka precis när inspelningen av ”En runda till” hade startat.
Nu har Danmark fyra sådana pris mot Sveriges tre (samtliga tack vare Ingmar Bergman).
Och Danmark vann ”landskampen” denna kväll mot Sverige. Det svenskkomponerade inslaget i kampen om bästa sång - ”Húsavik” från Will Ferrells komedi om Eurovison song contest – blev utan pris. Ingen skugga dock över Molly Sandéns framförande, inspelat i Húsavik på Island, det var väldigt läckert. Fast H.E.R.:s vinnande låt, som kändes föga märkvärdig i filmen, var fantastisk när den framfördes på taket till det nya Oscarsmuseet i Los Angeles.
Danmark vann ju även ett pris till, för bästa klippning, Mikkel E G Nielsen för ”Sound of metal”.
Annars var det, prismässigt, inte så stora överraskningar. Mångfald både i prat och priser, inte konstigt med tanke på nomineringarna. Ingen storslam, men flest (tre) och tyngst priser till ”Nomadland”.
Men som helhet var det på tok för humorlöst. Och jag må vara lite gammaldags gubbjävlig, men… det kan inte vara bara jag som saknar en värd, typ Billy Crystal, som håller samman allting med fart, värme och humor.
Hur TV4-studion skötte sig?
Bra. Fast Parisa Amiri må vara kunnig som få, men hade inte alltid koll på vilka som var favorittippade, ibland kändes det som att alla hon just då pratade om var det.
Och Pär Lernström borde kanske inte ha hånat den kvinnliga intervjuaren på förgalan, med tanke på att han i fjol, på plats i Hollywood, inte kunde skilja på Salma Hayek och Penélope Cruz.
Bästa film: ”Nomadland”.
Bästa regi: Chloé Zhao, ”Nomadland”.
Bästa kvinnliga huvudroll: Frances McDormand, ”Nomadland”.
Bästa manliga huvudroll: Anthony Hopkins, ”The father”.
Bästa kvinnliga biroll: Yuh-Jung Youn, ”Minari”.
Bästa manliga biroll: Daniel Kaluuya, ”Judas and the Black Messiah”.
Bästa originalmanus: Emerald Fennell, ”Promising young woman”.
Bästa manus efter förlaga: Christopher Hampton, Florian Zeller, ”The father”.
Bästa internationella film: ”En runda till”, av Thomas Vinterberg (Danmark).
Bästa animerade film: ”Själen”, av Pete Docter, Kemp Powers.
Bästa dokumentär: ”Bläckfisken och jag” (Sydafrika).
Bästa foto: ”Mank”.
Bästa klippning: ”Sound of metal”.
Bästa originalmusik: ”Själen”.
Bästa sång: ”Fight for you” av och med H.E.R., från ”Judas and the Black Messiah”.
Bästa kläder: ”Ma Rainey's black bottom”.
Bästa kortfilm: ”Two distant strangers” (USA).
Bästa kortfilm, dokumentär: ”Colette” (USA).
Bästa kortfilm, animerad: ”If anything happens I love you” (USA).
Bästa makeup/hår: ”Ma Rainey's black bottom”.
Bästa scenografi: ”Mank”.
Bästa ljud: ”Sound of metal”.
Bästa visuella effekter: ”Tenet”.