Metallicas knasfilm bättre än musiken
Tack vare konsertfilmen ”Metallica through the never” förstår jag, för första gången, hårdrockbandets storhet.
Men jag tycker fortfarande inte om dem …
Under årets Cannes-festival satt jag nästan en timme och pratade med Metallicas 49-årige trummis Lars Ulrich. Han berättade om hur vi i filmen skulle få en konsertupplevelse som inte liknade något som tidigare hade skådats (och hörts). Och att där fanns en handling också, där en roadie till bandet – spelad av heta Dane DeHaan, 27-åringen som synts i ”Chronicle”, ”Lawless” och ”The place beyond the pines” – ger sig ut på en äventyrlig resa som korsklipps med konserten.
Lät lite knasigt.
Och är rätt så knasigt.
För nu är filmen här. Noble Entertainment gör ett evenemang av den och visar den under en enda dag/stad på landets 33 största biografer. På måndag 7 oktober visas den i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala, Umeå, Lund, Örebro, Linköping, Karlstad, Helsingborg, Västerås, Norrköping, Gävle, Sundsvall, Jönköping, Luleå och Växjö. Onsdag 9 oktober visas den i Borås, Halmstad, Kalmar, Karlskrona, Nyköping, Skellefteå, Skövde, Östersund, Borlänge, Falun, Kristianstad, Visby, Kungsbacka och Uddevalla. Sedan kan den dyka upp på andra orter också.
Roadiens äventyr är en blandning av framtidsdystopi och fantasy. Läckert filmat, ibland rätt otäckt.
Men det är konserten, i 3D, som är grejen. Kamerorna är placerade så att det som åskådare känns som att man står precis bredvid James Hetfield när han sjunger. Som att man skulle kunna torka svetten från Lars Ulrichs panna när han frenetiskt dunkar på sina trummor. Och jäklar vilket tryck det är i musiken. Man får i filmen verkligen en känsla för hur denna mäktiga ljudvägg kan beröra de stora åskådarmassorna.
Melodierna däremot … där är det inte mycket som fastnar. Långt från Led Zeppelin- eller Thin Lizzy-klass.
Som helhet får Nimród Antals film 
.