Problemet med ”Let’s dance” – programmet vågar inte provocera
Tobbe Ek om hur TV4:s jakt på sponsorpengar gör fredagsunderhållningen fördummande
Det som skaver med ”Let’s dance” är att det aldrig skaver.
För när TV4 bara tänker på sponsorpengarna vågar de aldrig utmana sin tv-publik.
Då blir vi heller aldrig något annat än slötittande chipsätare.
– Vi bara förnyar oss och förnyar oss, säger David Hellenius med sin lätt ironiska röst när deltagarna för första gången får dansa samtidigt på dansgolvet som en riktig danstävling.
Han har den perfekta ton för ett program som faktiskt aldrig förnyar sig. Aldrig tar ut svängarna. Aldrig vågar utmana.
Superproffsen David Hellenius och Tilde De Paula lotsar tittarna genom smågnabb med juryn och en Tony Irving som skäller ut en Gunde Svan-kändis eller berömmer en Martina Haag-kändis till medföljande burop eller jubel från den fredagsvinglada studiopubliken.
”Sluta jaga extrainkomster med ständiga publikomröstningar – även om antalet röstande antagligen är pinsamt få”
Precis lagom mysigt och aldrig obekvämt för att ingen i tv-soffan ska sätta i halsen eller byta kanal. Och därför ofantligt tråkigt.
Det gör det uppenbart att TV4 inte gör ”Let’s dance” för tv-publiken. TV4 gör det här programmet för sina sponsorer och reklamköpare. För om programmet skulle våga provocera, finns det risk för uppståndelse i sociala medier och då kanske en sponsor blir orolig. Och TV4 vill för allt i världen aldrig göra en sponsor orolig.
Om TV4 hade velat göra sin stora fredagsunderhållning med fokus på tv-tittarna istället för sponsorerna så hade kanalen kunnat börja med att sluta jaga extrainkomster med ständiga publikomröstningar som kostar 5,70 per samtal (dock ganska övertygad om att anledningen till att TV4 aldrig avslöjar röstningssiffrorna i sina tävlingsprogram beror på att antalet röstande är pinsamt få).
”Det som skrämmer mig mest är att SVT de senaste två åren sneglat på ”Let’s dance” ofarliga tristess snarare än tvärtom”
Jag menar inte att TV4 skulle börja sända ”Babel” eller svåra konstfilmer på bästa sändningstid. Men SVT har tidigare visat att det går att göra stor och bred tv-underhållning som både provocerar och utmanar tittarna och samtidigt drar mångmiljonpublik, i Melodifestivalen till exempel.
Även om det som skrämmer mig mest är att SVT de senaste två åren sneglat på (läs: karbonkopierat) ”Let’s dance” ofarliga tristess snarare än tvärtom.
För det riskerar att förvandla oss vid skärmarna till slötittande chipsätare, som bara matas med död, fördummande ”underhållning”.