Stor chans för minst en svensk Oscar
Jan-Olov Andersson om svenska nomineringarna till Oscarsgalan: ”Jag tror ta mig fan att de vinner!”
Grattis, Alicia Vikander, till första svenska Oscars-nomineringen för en skådespelerska sedan 1990.
Och grattis, Love Larsson och Eva von Bahr, som nog har ännu större chans att faktiskt vinna en Oscar.
Den 27-åriga skådespelerskan har verkligen hamnat i rampljuset det senaste året. Både för strålande insatser framför kameran, för att hon alltid är tjusigare än de flesta på röda mattan, för att hon numera gör reklam för en känd modeskapare och för sin påstådda romans med minst lika heta skådespelaren Michael Fassbender (ingen av dem har kommenterat förhållandet, men publicerade bilder har sagt mer än tusen ord…).
Och så har det spekulerats flitigt om hennes Oscars-chanser. Mer än normalt faktiskt, då man verkligen kan diskutera om hennes roll som konstnären Lili Elbe (1882-1931) är en huvud- eller biroll. Det förstnämnda, hävdar jag.
Skulle Oscars-rösterna falla i båda kategorierna? Eller för hennes roll i sci fi-dramat ”Ex Machina”? Skulle rösterna spridas ut för mycket och inte riktigt räcka till i någon kategori?
I huvudrollsklassen hade hon nog varit chanslös mot Brie Larson, i ”Room”. Men birollsklassen är också ett riktigt ”getingbo”, där faktiskt allihop – Alicia, Rooney Mara, Rachel McAdams, Kate Winslet och Jennifer Jason Leigh – vore förtjänta av priset.
Tror dock att kampen främst står mellan Alicia och Rooney Mara i ”Carol”. USA:s ”Lisbeth Salander” har faktiskt, har någon räknat ut, ännu mer screen time i ”Carol” än Cate Blanchett, som nominerats för bästa huvudroll. Ur led är tiden.
Just storleken på rollen och på att ”Carol” – trots att filmen döpts efter Cate Blanchetts rollfigur – berättas ur Rooney Maras rollfigurs synvinkel, gör att jag tippar 60-40 i amerikanskans favör.
När Lena Olin var nominerad i samma klass för ”Fiender – en berättelse om kärlek” 1990, fick hon tävla mot Anjelica Huston som var med i samma film. Ingen av dem vann.
Hur Love Larson och Eva von Bahr och deras fantastiska arbete med att förvandla Robert Gustafsson till 100-åring i Felix Herngrens ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”, kunde undgå att vinna en Guldbagge för bästa makeup och frisyrer för två år sedan, övergår faktiskt mitt förstånd.
Dags för revansch nu.
Deras konkurrenter har visserligen basat över team som förvandlat hundratals män till pälsjägare och indianer i ett vintrigt USA på 1820-talet (”The revenant”) och ännu fler till fantasifullt utspökade män och kvinnor som kämpar för att överleva i en dystopisk framtid (”Mad Max: Fury Road”). Frågan är om kvantitet självklart vinner över kvalitet.
Bara det faktum att Oscars-juryn har hittat en (för dem) obskyr svensk film och valt ut den bland blott tre i hela världen, tyder på att de verkligen har imponerats av deras jobb med Robert Gustafssons förvandling.
Jag tror ta mig fan att de vinner!