Höga förhoppningar sänkte Ebbots ’sommar’
Publicerad 2012-08-03
”Nästa gång han sommarpratar hoppas jag att han gör propellern”
Trivsamma barndomsminnen, spridda anekdoter, tids-flum, musikalisk inspiration, psykedelia.
Mer rock’n’roll hade varit önskvärt från en av Sveriges coolaste rockare.
Jag har personligen inte – förrän deras sista skiva som kom i våras – varit ett särskilt stort fan av det mycket uppskattade rockbandet Soundtrack of our lives. Men frontmannen Ebbot Lundberg har alltid varit en formidabel personlighet.
Gjorde propellern
Uppåt två meter lång, lika tung, skäggig och iklädd kaftan. Dessutom är han en vänlig person. Och för väldigt länge sedan, 1997 ungefär, gjorde han propellern på bardisken en sen natt vid en efterfest på en rockfestival.
Vem älskar inte en sådan figur?
Därför hade jag kanske för höga förhoppningar. Jag hade hoppats på underbara, dekadenta, galna rövarhistorier från 28 år i den svenska rockbranschen, varav cirka hälften i dess topp.
I stället talade Ebbot Lundberg om…ja, lite allt möjligt. Mycket musik förstås. The Who, The Sweet, ELO, Pink Floyd, The Beatles och anda inspirationskällor som betytt mycket. Och om tid. Han hade som barn svårt att begripa tid. Jag förstod inte exakt vad han menade, och segmentet efterföljdes också av psykedeliamusik.
Ett normalt sommarprat
Lundbergs sommarprat var inte lika magnifikt utflippat som Freddie Wadlings förra året, det var ganska normalt men ändå inte helt lätt att hitta tråden i.
Eller som han sa inför programmet:
– Synkronicitet, tidsuppfattning och koincidenser i livet kommer det att handla om till större delen.
Mm, okej.
Men han fick också in en helt rak och tydlig kärleksförklaring till sin Sanna. Den var urfin. Och han var ofta rolig.
Nästa gång Ebbot Lundberg sommarpratar hoppas jag att han gör propellern.