Efter kritiken – nu äger stjärnan Hollywood

Frances McDormand om succéfilmen, rynkorna och vad hon vill stoppa

Magnus Sundholm

HOLLYWOOD

Frances McDormands senaste film har just vunnit fyra Golden Globes

En av dem gick till henne – för bästa skådespelerska.

– Som ung fick jag alltid höra att jag inte någon naturlig talang för det här yrket, säger hon.

I dag, när McDormand tar emot Nöjesbladet på ett hotell i Beverly Hills, skulle hon kunna vara skadeglad.

I stället är hon stolt.

Stolt över att på scenskolan ha tagit till sig det tunga omdömet och besegrat det.

– Jag gjorde listor på allt det de sa att jag inte var. Sen bestämde jag mig för att de kanske hade rätt och att jag skulle bli bra på det.

Det hyllade dramat ”Three billboards outside Ebbing, Missouri” visar på nytt att hon lyckats.

Nu är hon storfavorit till att upprepa bragden från 1997, då hon vann en Oscar för insatsen i bröderna Coens ”Fargo”.

– Det är en stor gåva att jag vid fyllda 60 får en chans att visa bredden av mina yrkesmässiga kunskaper och samtidigt porträttera en kvinna som ironiskt nog är är mycket annorlunda de kvinnor man vanligtvis ser på tv och film.

Mist ett barn

Hon syftar på Mildred, en kvinna som via storbildstavlor angriper de lokala myndigheterna efter deras misslyckade försök att finna hennes dotters mördare.

– Skillnaden mellan henne och oss är hon har mist ett barn, säger McDormand som sedan 1984 är gift med regissören Joel Coen som hon har sonen Pedro med.

– Biologiskt är det en skillnad från andra förluster. Om sånt händer finns det inga möjligheter till ett framgångsrikt liv.

McDormand lyckas visa både den bottenlösa förtvivlan och det exploderande ursinne Mildred känner.

– Hon är inte arg. Ilska kan hanteras. Sånt går man i terapi för. Hon är rasande. Och det är det som lyfter det här till en global tidsanda.

Det betyder inte att hon gör tummen upp för Mildreds metoder.

– Hur ska man kunna göra det? Hon slänger molotov-cocktails och bränner ner polisstationer. Moraliskt är hon en mycket tveksam person, men det är det som gör det så mycket mer intressant.

En mans ansikte

Om hon själv fick chansen att annonsera på storbildstavlor har hon budskapet klart:

”Dö, twitter, dö!”

– Jag önskar att twitter och sociala medier går under. Vi är i trubbel på grund av alla prylar i våra liv.

Under en sån här pratstund känns det som om McDormand har mycket gemensamt med Mildred. Dels är ingen av dem är rädd för att säga vad de tycker, dels skulle ingen av dem kunna anklagas för att vara särskilt fåfäng (McDormand skiljer sig exempelvis från sina Hollywoodsystrar genom att knappt använda makeup).

– Mildred tar lagen i egna händer. Jag tycker att jag har byggt hela min karriär på det sättet, säger hon.

– När det gäller makeup lärde jag mig tidigt att jag på film har ett ansikte likt en mans. Och med män försöker man inte dölja skuggorna, man jobbar med dem.

Dö med stövlar

– Om en regissör säger till en sminkös att fixa något i mitt ansikte ber jag dem kolla med filmfotografen . Täcker man över det här får man inget annat, säger hon och gestikulerar mot sitt yttre.

Det betyder att McDormand har nottolerans mot botox, fillers och skönhetsoperationer.

– Någon skrev att mitt ansikte på film är som att besöka en nationalpark.

Hon skrattar.

– Jag älskade metaforen med bergstoppar, dalar och små skyddade vindfickor. Man måste liksom ha någonstans att ta ta vägen.

Nyligen meddelade Daniel Day-Lewis att han lägger av som skådis. Den trefaldigt Oscarsbelönade britten är jämngammal med McDormand.

– Det är inget för mig. Min plan är att dö med stövlarna på, säger hon.

– Jag kan inget annat än det här.

McDormand funderar kort medan filmbolagets PR-person gör tecken att hon måste vidare till nästa grillning.

– Jag älskar mitt jobb. Jag skulle kanske inte dö utan skådespeleri, men jag lever helst inte utan det.