Vi behöver idioterna för att inse sanningen
Publicerad 2011-10-28
Jag är besatt. Besatt av Karl Pilkington och hans märkliga värld.
Han är idioten som ofta har så fel att det (ibland) blir rätt.
Den som har förmågan att tänka annorlunda riskerar att bli kallad för idiot. Min favoritidiot Karl Pilkington, som (ännu en gång) reser jorden runt i den nya säsongen av ”En idiot på resa”, utsätts för ständiga (mer eller mindre skämtsamma) hån från sina polare Stephen Merchant och Ricky Gervais.
Men han fortsätter att vara Karl Pilkington. Inskränkt. Korkad. Briljant. Med ett huvud som ser ut som ”en jävla apelsin”.
Just nu vill jag se allt han medverkar i. Ena stunden hånskrattar jag åt hans dumhet för att plötsligt tänka ”ah, ja, så där kan man också se på saken”. Han är en Forrest Gump för vår tid med sin enfald och förmåga att hamna i intressanta situationer. Dessutom kommer han ständigt med citatvänliga uttalanden som ”varje problem man löser skapar ett nytt” eller ”man säger att havsnivåerna ökar. Men det har inget med smältande isberg att göra. Det finns för mycket fisk i havet”. Av barn och idioter får man höra sanningen, eller så kan man åtminstone vidga sina perspektiv. Denna Karl Pilkington tänker åtminstone själv – helt och hållet. Ibland kan det bli knasigt, men det är värt det.
I ”En idiot på resa”, som drar igång på nytt i SVT i november, är han duktig på att ifrågasätta charmen med resmål som majoriteten av oss andra drömmer om att uppleva. När han får möjligheten att befinna sig i viktlöst tillstånd väljer han bort det. Han totaldissar dessutom en av mina drömmar – att åka transsibiriska järnvägen. Bara en sådan sak förtjänar respekt.
Människor anpassar sig till grupper, även när det är uppenbart att gruppen har fel. Karl Pilkington är den första att påpeka något som de flesta kunnat se men inte riktigt vågat säga.
Att utbrista ”kejsaren är naken!” är något vi ska ha idioterna till. Av dessa är Karl Pilkington en av de främsta.