Tyska Lou är en vinnare på scen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-05-20
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
RIGA
Hinner inte mer än landa i den lettländska vårsolen förrän jag får mina teser bekräftade.
Tyskland vinner Eurovision-finalen 2003.
Lou är faktiskt en bedårande scenpersonlighet.
Det var ju det lilla abret.
Det lilla kornet av tvivel i den annars tvärsäkra profetian om tysk triumf i Riga.
Innan måndagseftermiddagens inledande repetitioner i Skonto olympic complex hade vi inte sett mer av bratwurstarnas bidrag än en skojfrisk animerad video.
Av den var det lätt - eller lett, kanske - att utläsa att "Let"s get happy" är det här startfältets stora smash hit, men om Lou som scenartist sa den ingenting.
Hon kunde ju ha visat sig vara Roger Pontare och då hade ju inte ens ny "Waterloo" hjälpt särskilt långt.
De misstankarna fick givetvis näring när unga bråkstakarna i Tatu gick ut och sågade sin medtävlare.
- Hon är gammal och ser ut att ha avverkat karlar i samma takt som vi avverkar vodkaflaskor, fnyste de föraktfullt härförleden.
Men den korkade förolämpningen får vi nog föra upp på rädd-för-konkurrensen-kontot.
Den glada rödfräsen från Düsseldorf är en helt perfekt artist för den nästan provokativt enkla och raka eurodiscosmockan "Let"s get happy".
Naturligt glad, charmig, energisk och utstrålande en självdistans vi inte sett sen Olsen Brothers stod och torkade gammeldansk ur skäggen på Globen.
Äldre än tolv råkar hon förvisso vara, men det får man fortfarande vara.
Tror jag i alla fall.
Därmed är det i princip helt säkert:
Om inte den europeiska tv-publiken än en gång behagar driva med oss vinner Tyskland så det stänker om det.
Jag är inte den som vill åka omkring i världen och anlägga förnumstiga svenska perspektiv på allting, men erkänner att jag känner mig aningen skakad av att komma till ett land där de gör reklam för porrklubbar redan på flygplatsen.
I dag gör Fame sitt första rep.
Frågar Jessica Andersson om hon är nervös.
- Bara för den internationella presskonferensen efteråt. Det är skräck att svara på engelska.
Det ska nog gå bra. Kom bara ihåg att ordet "klar" inte fungerar nåt vidare i den raka översättningen "clear".
Annonserna i ankomsthallen på Riga International är förresten bara början.
I den officiella guidebok alla tusentals ackrediterade till ESC tilldelas finns ett tjockt kapitel om något de kallar "Adult entertainment".
Där står, i en helt vanlig, redaktionell text:
"There"s nothing wrong whith a little skin, or even a lot of it really".
Nähä.
Men...
Hm.
Som svensk är det svårt att tänka sig en grövre kulturchock.
Skonto-hallen ser ut som en bedagad version av Tipshallen i Växjö.
Men scenen är väldigt fin.
Måste det vara propellerplan över Östersjön?
Man ska som journalist undvika att trötta ut sina läsare med gnäll om eventuella brister i arbetsförhållanden som möter en på resa.
Så jag säger ingenting.
Än.