De slåss om att få stryk av en jojk
Publicerad 2015-02-26
Markus Larsson om ett märkligt år för Melodifestivalen
"Alla här får stryk av tre norrsken i finalen"
ÖREBRO. Ett märkligt år.
Förut var det en tävling.
Nu handlar det mest om att sila fram några sista kandidater som ska få stryk av tre vita spökdraperier i finalen.
Draperierna i fråga symboliserar norrsken och tillhör förstås Jon Henrik Fjällgren.
Fenomenet från fjällen.
Mannen som, om någon gjorde en ny version av Sergio Leones spagettiwestern ”Den onde, den gode, den fule” norr om Polcirkeln, skulle få spela Clint Eastwoods tysta huvudroll.
Det är honom alla ska slå i finalen. Vilket ungefär blir lika lätt som att åka snabbare än Charlotte Kalla i tio kilometer fristil i Falun.
Jag kan ha fel (men det har jag inte).
De två största profilerna i årets sista deltävling består av en ung farbror (Hasse ”Kvinnaböske” Andersson) och en lite äldre farbror (Måns Zelmerlöw).
Hasse Andersson deltar med en låt som lyckas med bedriften att göra en tonarthöjning med fioler. På den bredaste skånskan världen hittills hört - dialekten är bredare än Kattegatt - sjunger han om dans och hålligång och ”pågarna från Sjöbo”.
Är det dansband? Check. Är det lite country? Check. Är det en hel skog av gnidande stränginstrument? Check. Är det glatt? Checkelicheck.
Det är spelmansgille och logdans och hembränt och folkparkskitsch, gånger 152. Musiken skulle kunna få en sten att le, göra tummen upp och spela luftfiol.
Hans främsta motståndare, allsångens egen Zorro, satsar i sin tur på att passa in i David Guettas dj-set. Man kan höra hur Måns Zelmerlöws ”Heroes” tidstypiskt nog dunkar genom väggen på ett gym. Föreställ er att en person i cowboyhatt och sporrar springer på ett löpband till en EDM-låt, ungefär så.
Hasse och Måsse utmanas av artisten som sjöng ledmotivet i animerade filmen ”Frost”, Annika Herlitz. Hon framför en Disneyballad av modellen megabautastor. Bidraget är så innerligt och groteskt smörigt att den kammar Musse Pigg-öron av Walt Disneys frisyr.
Och så har vi pojkbandet JTR som, utan någon som helst skam i kroppen, rappar. Rappar. Ja, det är tyvärr sant.
Startfältet har bara en sak gemensamt.
Alla tävlar om att få förlora mot en jojk.
Larssons läckraste
Hasse ”Kvinnaböske” Andersson. Det är rätt mycket ”böske” med bidraget ”Guld och gröna skogar”.
Larssons varning
”Ett andetag” med Annika Herlitz. Ska det vara så här?