Rockhistoriens största brand avslöjas först nu
Amerikanska rockartisten Don McLean hade fel i sin låt ”American pie”.
Musiken dog inte när Buddy Holly störtade och dog i ett flygplan 1959.
Däremot kan den ha brunnit upp den 1 juni 2008.
Branden startade i ett inspelningsområde hos Universal Studios Hollywood och spred sig snabbt.
Ett från utsidan intetsägande lager av korrugerad plåt var en av alla byggnader och kulisser som förstördes.
Lagret var känt som byggnad 6197.
Personalen på golvet kallade den för ”videovalvet”, men namnet är missvisande.
I ett hörn av jättelagret förvarade även Universal mastertejperna till inspelad musik som sträckte sig tillbaka till 40-talet.
Universal var och är världens största skivbolag, de äger över 30 procent av marknaden. Byggnad 6197 var deras största lager i västra USA med mastertejper från bolaget och skivetiketter som Decca, MCA, Impulse, Chess, ABC, A&M, Geffen och Interscope.
Just den byggnaden nämndes inte ens när olyckan blev en världsnyhet för elva år sedan. Universal har själva varit vaga om hur omfattande skadorna varit. Det har varit ett rykte som vandrat runt bland specialister och audiofiler på nätet.
Men i veckan publicerades ett långt reportage i New York Magazine, ”The day the music burned”, som bygger på förstahandskällor och hemliga dokument, där röken äntligen börjar skingras.
I den intervjuas bland annat Randy Aronson, som hade arbetat i 25 år med Universals musik- och ljudbibliotek i byggnad 6197.
Han beskriver branden i byggnaden som ett inferno, till och med parkeringsljusen på brandbilarna såg ut att smälta.
”Det var som de där undergångsfilmerna”, säger han. ”Det kändes som att min planet förstördes.”
”Det kulturella värdet går inte att mäta”
Om uppgifterna i reportaget stämmer borde alla som älskar musik känna hur kalla elektriska stötar strömmar genom kroppen.
Eftersom lagret aldrig inventerades ordentligt är det ingen som säkert vet hur många analoga och digitala mastertejper som förintades.
Aronson uppskattar antalet ”tillgångar” som förlorades till 175 000 stycken. I ett konfidentiellt dokument från 2009 som New York Magazine grävt fram skriver Universal att uppskattningsvis 500 000 låttitlar är borta. I ett annat dokument till ett ”Vault loss meeting” som bolaget hade samma år står det att allt i musiklagret är borta.
I artikeln uppskattas förlusterna till nästan 1,5 miljarder kronor. Men det kulturella värdet går inte att mäta.
Nästan allt som Billie Holiday spelade in för Decca: borta. Nästan allt som blues- och r’n’b- bolaget Chess släppte med Chuck Berry, Muddy Waters, Howlin’ Wolf, Etta James, John Lee Hooker: borta. Detsamma gäller för Buddy Holly. Flera av de mest banbrytande inspelningarna som John Coltrane, Duke Ellington, Charles Mingus, Sun Ra, Alice Coltrane, Max Roach och Sonny Rollins på jazzbolaget Impulse: borta. ”Rock around the clock” med Bill Haley And His Comets: antagligen borta. ”At last” med Etta James: borta. ”People get ready” med The Impressions: borta.
Under krönikan finns en lista från The New York Times Magazine med fler artister som förlorade mastertejper till låtar och album i branden.
Ljud är mer abstrakt än en skulptur eller målning. Anledningen att branden inte blivit en större nyhet, och att den varit enkel att mörklägga, beror på att musiken inte är försvunnen. Precis som Universal skriver i ett svar till The New York Times Magazine, där bolaget säger att uppgifterna är överdrivna, finns det mesta sparat som mer eller mindre högupplösta filer.
Men det är inte samma sak. Analoga mastertejper är för många av våra mest älskade album och låtar det närmaste man kan komma artisternas ursprungliga vision och arbete. Det är källan som anständiga producenter och tekniker går tillbaka till och använder när bolagen och artisterna vill återge musiken på vinyl eller digitala filer på strömmade musiktjänster.
Benmont Tench som spelade klaviatur i Tom Pettys kompband The Heartbreakers jämför i tidningen LA Times en mastertejp med en originalmålning. Det är en sak att titta på Mona Lisa på Louvren i Paris, det är något helt annat att se ett foto av mästerverket. Vissa saker går inte att kopiera utan att något går förlorat. Det gäller även ljud.
Dessutom skriver New York Magazine att det kan finnas tiotusentals inspelningar och sessioner, framför allt av mer obskyra country-, jazz-, soul-, komedi-, gospel-, blues- och klassiska artister, som aldrig existerat på något annat än tejp. De är försvunna för gott.
Enligt LA Times förbereder nu advokatfirmor flera stämningar mot Universal. Exakt vilka titlar som i dag saknar mastertejper är osäkert.
På Twitter skriver Amir ”Questlove” Thompson från The Roots att branden är anledningen att hiphopgruppen inte kan återutge skivorna ”Illadelph halflife” och ”Do You Want More?!!!??!” ordentligt igen. Maria McKee skriver att hon har förlorat fem av sina skivor. Krist Novoselic, basisten i Nirvana, skriver att mastertejperna till ”Nevermind” förmodligen är förlorade.
Det var inte ett lager som brann upp i Hollywood 1 juni 2008.
Det var ett världsarv.