Konsthistorien kan bli utan graffitiverk

Graffiti är en av vår tids största och mest omdebatterade konstformer. I Stockholm riskerar nu flera kända verk att försvinna. Men vad blir eftervärldens dom om inga originalverk finns kvar att diskutera?

I det gamla industriområdet Snösätra i södra Stockholm har graffitin sedan 2014 haft en fristad. Snösätra har blivit ett slags graffiticentrum, en mötesplats och dessutom ett turistmål. Men nu ska den södra delen av området rivas eftersom det ligger i ett nybildat naturreservat.

– Jag önskar att de kunde se platsen för vad den är, inte försöka förändra den, säger Mikael Rickman, ordförande i föreningen Kulturkvarter Snösätra.

I Stockholm fanns i nästan 20 år en hård nolltolerans mot graffiti, den skulle bekämpas och inget utrymme fanns för diskussion. Men 2014 slopades nolltoleransen och sedan dess har intresset för konstformen ökat markant, säger Mikael Rickman.

– Graffitin var länge motarbetad i Stockholm och hela Sverige, man var rädd för konstformen och det har gjort att vi hamnat på efterkälken.

Trots att konstformen i Stockholm länge mötte motstånd finns där flera verk som hör till graffitins korta konsthistoria, men deras framtid är nu oviss.

Så är fallet med "Fascinate" i Bromsten i nordvästra Stockholm, ett mer än 30 år gammal verk som fram till i våras var skyddat. Väggen med verket ska nu rivas, ändå talar man om att "bevara verket eller delar av verket".

Platsen är en del av verket

Runt om i Sverige försvinner årligen en mängd graffitiverk. Somliga bevaras dock till eftervärlden i form av fotografier, vilket länge har varit den gängse metoden. Men är det verkligen ett bevarande?

Nej, inte om man frågar Jacob Kimvall, konsthistoriker vid Stockholms universitet, som 2014 doktorerade med en avhandling om graffiti.

– Det blir mer en dokumentation. Man byter medium och material, fotot blir bara en kopia av originalverket, säger han

Jacob Kimvall berättar att det även finns andra former av bevarande, men inte heller då handlar det om bevarande av originalverket.

– I fallet med "Fascinate" vill man fotografera verket och återskapa det i en gångtunnel, men då byter man medium, plats och format. Det är inte heller ett bevarande.

Inget hopp för södra Snösätra

När det gäller platsspecifik konst, förklarar Jacob Kimvall, behöver man förstå att platsen och situationen är en viktig del av verket och kulturarvet.

I Stockholm har staden de senaste åren byggt lagliga graffitiväggar, många på en prislapp på uppemot en miljon kronor.

– Men några väggar kan inte ersätta Snösätra, här finns 9 000 kvadratmeter med ytor att måla på. Här finns en möjlighet för graffitin att utvecklas på ett naturligt sätt, säger Mikael Rickman.

För södra delen av Snösätra finns inte mycket hopp, området är nu naturskyddat och det finns många regler för vad som får och inte får finnas där. Däremot finns det hopp för den norra delen. Staden har planer på att där skapa en kulturpark, säger Kersti Tagesson vid Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelförvaltning.

– Vad det ska vara vet vi inte riktigt just nu, men vi hoppas komma fram till det i samråd med dem som är verksamma på platsen, säger hon.

Målas över

Ett återkommande argument i debatten om graffitiverk som försvinner är att de aldrig varit tänkta att bevaras. I Snösätra målas till exempel de flesta verken förr eller senare över.

– Det är ett rimligt argument, men mycket av det som i dag bevaras på våra museer var aldrig tänkt att hamna där, det är saker som visat sig vara intressanta först i efterhand, säger Jacob Kimvall.

Den kända målningen "Highway" i Stockholmsförorten Rågsved målades förra året delvis över – av misstag. Målningen ska bli kvar, men hur eller om den ska restaureras är oklart.

– Jag tycker att man borde restaurera den på samma sätt som man skulle ha gjort med en kyrkmålning, det är det enda sättet att bevara den.

Domen kan bli hård

Ett annat argument är pengar, så är till exempel fallet med "Fascinate".

– Det skulle krävas miljontals kronor för att på ett långsiktigt sätt stabilisera väggen, då river man den hellre och bygger lägenheter på platsen som kan genera pengar.

Men Jacob Kimvall tycker att det är ett kortsiktigt tänkande, eftersom det på lång sikt är en plats kulturarv som ger den dess värde, identitet och stolthet. Han menar att man bör vara mer varsam.

– Graffiti brukar kallas den största konströrelsen i historien, och det är tveklöst den mest omdebatterade. Eftervärldens dom blir nog hård om det inte finns ett enda originalverk kvar att diskutera.