Barnen: "Alla bara pratar om corona"

Hur upplever barnen livet i coronavirusets tider? Nordiska museet samlar nu in deras berättelser om pandemin. Den börjar redan bli en självklar del av deras vardag – liksom kriget var på 1940-talet.

"Nu på nyheterna så pratar dom typ bara om corona. Så jag hör corona typ hela tiden. Ibland känns det som alla kommer bli smittade."

Så skriver 12-åriga Emilia när hon skildrar en dag i sitt liv, våren 2020.

Nordiska museet började tidigt samla in människors upplevelser av livet under pandemin. Men man har saknat röster från de äldsta, som har sämre tillgång till datorer, och från barn och unga. Därför riktar man sig nu direkt till skolbarnen.

– Hundratals elever över hela landet sitter och skriver om en dag i sitt liv, och just nu är den coronapåverkad, säger Jörgen Löwenfeldt, projektledare för digitala insamlingar vid museet, som menar att alla svenskars liv har förändrats den här våren.

– Om man är född i Sverige har man nog inte fått uppleva något sådant här under sin livstid, att man på så kort tid måste förändra så mycket av sin vardagsrutin.

Olika krig

Det är via projektet "Mitt liv" som Nordiska museet, tillsammans med UR, kontaktar de unga. Redan 1942 samlade museet och UR in berättelser från barn om hur en vanlig dag i deras liv såg ut. Nu skildras det igen, och först ut att berätta om livet med corona ser ut var en femteklass i Botkyrka.

Tolvåringarna vittnar om inställda fotbollsmatcher och krympta skolklasser. Någon nämner att pappa inte bor hemma längre, eftersom han tillhör en riskgrupp. Andra säger att de tänker mycket på vaccin. Men dramatiken kring sjukdomen börjar avta.

– Man tänker på det som något man alltid har tänkt på. Det har så snabbt blivit en del av vardagen, säger Jörgen Löwenfeldt.

Han ser en tydlig parallell till berättelserna från 1942. Då fanns kriget närvarande i barnens skildringar, men oftast i bakgrunden. De skriver om ransoneringar, mötet med finska krigsbarn och arbetet med att hjälpa till hemma, där de gjorde allt från städning och vedhuggning till mjölkning av kor. Skillnaden mot hur dagens barn lever är enorm. Dagens unga tillbringar snarare timmar med att titta på skärmar.

Men det finns också likheter.

– Barnen i dag skildrar en tid med en annan typ av krig, mot corona. Andra världskriget var normaliserat 1942, barnen skriver om det som något som alltid har varit, och det är lite det jag ser i berättelserna av corona. Redan nu sker en normalisering, säger Jörgen Löwenfeldt.

I samma båt

Barnen är inte lika påverkade av pandemin som de vuxna, som ofta jobbar hemma. Särskilt inte de som fortfarande går i skolan. Mångas berättelser handlar som vanligt om skolan, kompisarna och tv-spel, vilket Jörgen Löwenfeldt tror är tur.

– Föräldrarna behöver också det, att någon har ett normalt liv.

Han är säker på att alla dessa berättelser om corona hjälper människor. Många av dem som deltar skriver ambitiöst och fördjupat, med en tydlig vilja att dela med sig.

– Många vuxna sitter ensamma hemma, och känner sig ensamma. Att man då kan läsa andras berättelser fungerar terapeutiskt. Vi sitter i samma båt och man är inte ensam. Vi är alla en del av det här.