Bengt Gustafsson: ”Jag gick in i en riktigt tung depression”
”Mästarnas mästare”-profilen om den tunga tiden efter trafikolyckan som avslutade karriären
Publicerad 2021-03-28
Bengt Gustafssons ben var av på fyra ställen.
För Aftonbladet berättar den förra volleybollstjärnan om den mörka tiden när han tvingades inse att karriären var över.
– Det är klart att det blev jättetomt. Jag hade ett par depressioner, riktigt jobbiga depressioner. Men det kom inte på en gång, säger han.
Han var med och slog ut Sovjetunionen ur EM i volleyboll i Globen 1989 och tog sen hem silvret. Bengt Gustafsson, 57, hade blivit proffs i Italien redan 1983 som den andra svenska volleybollspelaren genom tiderna. Han hann med 233 landskamper, men bara några år efter EM-succén tog karriären slut.
Gustafsson hade opererat knät och rehabtränat i åtta månader när benet blev söndertrasat i en trafikolycka hösten 1991.
– Jag åkte motorcykel i Italien och blev påkörd av en bil. Jag bröt benet på fyra ställen. Det var riktigt illa, jag såg hur fotsulan låg här uppe i knähöjd. Benet vek sig och blev som en fällkniv, säger han under inspelningarna av SVT:s ”Mästarnas mästare”.
”Riktigt tung depression”
Det tog mer än ett halvår innan Bengt Gustafsson kunde gå ordentligt igen, men ändå ville han inte ge upp sporten helt. Det var det enda han kände att han verkligen kunde. Det blev en satsning på beachvolleyboll.
– Det var ruskigt roligt när jag ser i backspegeln. Vi gjorde två säsonger på svenska touren och spelade även två world tour-tävlingar. Jag tror till och med att vi ett år vann flest tävlingar även om vi inte vann slutspelet.
Beachvolleybollen blev aldrig mer än en hobby, och 1996 lade han ner även det. För Aftonbladet berättar Bengt Gustafsson hur det ofrivilliga slutet som volleybollstjärna ledde till flera svåra depressioner.
– Det är klart att det blev jättetomt. Jag hade ett par depressioner, riktigt jobbiga depressioner. Men det kom inte på en gång, säger han.
Hjälpt av läkare och medicinering
På sjukhuset efter trafikolyckan träffade han kvinnan som kom att bli mamma till sonen John.
– Vi köpte hus och förlovade oss. Allting bara rullade på, det var väl nån form av eufori i allt det. Som jag också hade längtat efter. Men sen när allt det hade landat, John var inte gammal, då fick jag en riktig dipp och mådde pyton. Jag gick in i en riktigt tung depression.
Tack vare stöd från dem runtomkring lyckades han ta sig igenom depressionerna.
– Jag tog hjälp. Jag hade bra vänner och fick givetvis hjälp av läkare och medicinering, säger han.
Blev du deprimerad för att du saknade kickarna som du fått som hyllad stjärna?
– Det var väl en form av identitetskris. Nu skulle ju det där livet börja, som det gör för nästan alla som håller på med idrott. Vissa har ju förmånen att de är ekonomiskt oberoende när de lägger av med sin idrott, men det är man inte som volleybollspelare. Så för mig blev det: ”Vad ska jag göra nu?”. Det var en svår nöt att knäcka.
Hittat rätt – efter 28 år
Bengt Gustafsson studerade till nätverkstekniker och jobbade under några år åt ett konsultföretag. Han ville aldrig ta över pappans optikerbutik, men hamnade ändå inom optikens värld när han arbetade med hjälpmedel åt synsvaga i nio år. Därefter testade han han på jobb som projektledare på reklambyrå, föreståndare för en bowlinganläggning och ett projekt med att utbilda funktionsvarierade till funktionärer i allmänidrotten.
Först nu, 28 år efter att han lärt sig gå igen efter olyckan, beskriver han det som att han hittat rätt.
– Det känns som att jag har hittat det nu i år, säger han.
– jag jobbar som fritidspedagog på en skola och jag stortrivs med de här ungarna. De är mellan 6 och 9 år och det är hur kul som helst, säger han.
Det tog 28 år?
– Ja, nu vet jag vad jag ska bli när jag blir stor typ, det är verkligen jätteroligt, säger han med ett skratt.
”Mästarnas mästare” sänds i SVT1 söndagar.
