Axel Gordh Humlesjös prat går in under huden
Publicerad 2023-06-26
Axel Gordh Humlesjös prat är djupt drabbande.
Modigt, insiktsfullt och starkt.
Först tänker jag: Åh nej, jag orkar verkligen inte lyssna på en journalist bre ut sig, det räcker gott och väl med att jag själv jobbar på redaktion.
Min avighet får jag snabbt äta upp.
Trettio minuter in i programmet gråter jag.
Axel Gordh Humlesjö är en storyteller. Han väver in enorma familjetrauman, ihop med sina egna vedervärdiga, och gör det mästerligt.
Han berättar om övergreppet han utsattes för som ung pojke, i ett tält, av en man han på alla sätt litade på. Såg upp till. En man som älskade Peter Foppa Forsberg precis som han själv gjorde.
När han är i den scenen, är lyssnaren där med honom. Det går inte att värja sig, för mig brister det. Det är hudlöst, modigt och framför allt viktigt. Att berätta om det man varit utsatt för, att berätta om och om igen.
Men Axel säger inget då. Inte till någon.
Det är vad hockeykulturen lärt honom. Att ”stänga av känslorna, tortera kroppen”. En puck mellan benen? Inget att gnälla över.
Machokulturen är den han fostras i, och jag som hockeyförälder hamnar i försvarsställning: Kan det verkligen vara så här illa – i dag? Jag som pratar så gott om sporten, som tycker det ger mitt barn självförtroende och viss disciplin.
Men det spelar ingen roll. För det här är Axels berättelse och hans röst behövs. Det kan vara riktigt svårt att vara ung pojke med en kropp som snart går sönder – med allt som trycker på inifrån. Särskilt om man inte lärt sig att man får vara en hel människa med allt vad det innebär, att det är okej att inte bita ihop. Att det rent av är nödvändigt.
Lyckligtvis kommer en annan tränare in i bilden, någon som bryter hockeykoden – plötsligt finns inga krav på råhet och han visar ett nytt sätt att vara man på.
En liten insats kan tyckas, men visar att vuxna människor uppenbarligen kan göra hela skillnaden.
Jag kommer att tänka länge på Gordh Humlesjös sommarprat.
Här kan du lyssna på avsnittet.
