"Slow horses" säkrar Gary Oldmans pension

helskärm

Jackson Lamb är tillbaka. I säsong fyra av succéserien ”Slow horses” leder han, åter gestaltad av Gary Oldman, sitt gäng misslyckade MI5-agenter. Redan nu är det klart att det blir fler säsonger.

Lamb är sig lik. Den här gången får han en självmordsbombare och en förvirrad före detta agent på halsen – samtidigt som han i vanlig stil vräker ur sig förolämpningar och får omgivningen att rygga tillbaka på grund av sin kroppsodör.

– Jag älskar verkligen att göra den här serien. Den är min pensionsförsäkring, säger Oldman till TT på en blåsig takterrass i Cannes i maj.

Han är här för att lansera tävlingsfilmen ”Parthenope”, men har inget emot att också prata om ”Slow horses”. Baserad på en serie böcker av Mick Herron handlar den om Slough House, avdelningen på MI5 dit misslyckade agenter skickas i hopp om att de ska säga upp sig eller bli dödade.

Långhårigt fyllo

Lamb är ett långhårigt fyllo som bär sig allmänt vidrigt åt, fiser och rapar och ständigt kritiserar sina underlydande. Men avdelningen lyckas trots allt lösa komplicerade fall.

När TT träffar Oldman är han ”i karaktär”: skäggig och långhårig. Omedelbart efter Cannesbesöket ska han börja spela in säsong fem av serien, och han säger nöjt att man redan skriver manus för säsongerna sex och sju. Att han då och då tvingas tacka nej till filmroller eftersom han gör serien är inget problem.

– Det har hänt att filmer kolliderat med serien. Men det gör inget, jag älskar ”Slow horses”.

Under korta uppehåll kan han göra annat; ”Parthenope” till exempel, som tog tio inspelningsdagar.

– Jag gjorde en dag på ”Oppenheimer”, det var inget jag tjänade några pengar på, tror mest jag gjorde det eftersom jag var smickrad över att Christopher Nolan ville jobba med mig igen. Vi har ju känt varandra länge, sedan ”Batman”-filmerna.

Nykter alkoholist

Jackson Lamb är närmast ständigt berusad. Gary Oldman, som sedan många är helt nykter, har varit öppen med att han länge hade alkoholproblem. Kunde han använda sina erfarenheter under inspelningen?

– Självfallet så är det skillnad mellan att vara full och spela full. Man spelar en rollfigur som vet vad som finns i kylskåpet. Lamb eller Mank eller Cheener i ”Parthenope”, man känner samhörighet med dem, känner igen dem och påminns om hur det kändes.