”Idol tar fram det sämsta i oss”
Publicerad 2013-11-08
"Idol" engagerar Sverige mer någonsin.
Det tar också fram det allra sämsta i oss.
Först och främst - jag kommer inte (som tidigare veckor) ägna den här krönikan åt fenomenet Kevin Walker.
Jag tar en paus, vi kan kalla det en walk over.
Chatten med er läsare under "Idol"-kvällen var både himmel och helvete.
Rekordmånga var inne och diskuterade. Vilken glädje!
Men jag hade också fullt sjå att INTE godkänna drösen med kommentarer som innehöll personpåhopp, osmakliga kommentarer om idolernas kroppar och vad ni ville göra för otrevliga saker med Alexander Bard, bland annat för att tyckte Sandra såg ut som en kärring.
Bard står ofta för det befriande, sanna ordet. Men i går gick han något steg för långt.
"Idol" kan uppenbarligen ta fram det allra sämsta i oss.
Det är underbart hur mycket ett musikprogram kan engagera. Att vi har en fotbollsspelande deltagare som har lyckats skapa de mest dedikerade fansen i programmets historia.
Ni försvarar honom till döds.
Jag vill påstå att "Idol" aldrig har engagerat så mycket.
Det märkt inte minst när Pär Lernström råkade säga något så "tokigt" som fitta på bästa sändningstid.
Vi svenskar måste uppenbarligen säga "fitta" lite oftare för att inte trilla av stolen när det nämns i tv. Det är ju trots allt vad det kvinnliga könsorganet ofta kallas.
Men det kanske mest provocerande av allt:
Att en given finalist (Läs: Elin) hängde löst medan Kevin fick gå raka vägen mot den säkra zonen.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag lägger mig platt åt denna Walkier-mania som lamslagit Sverige.
Platt.
Nöjesbladet - Nyheter om kändisar, musik och film |