Bäst med utlandet: Överraskningarna
NEW YORK. Jag och Bullen hade just fått in drajjorna och börjat bläddra i Veritas förnämliga menyer.
Då smög Alle fram, la handen på den 40-års-
firande Bullens axel och frågade:
– Kan jag slå mig ner här?
Det var starten på en av de mest minnesvärda kvällar någon av oss varit med om.
Bland det bästa med att bo utomlands är att man kan iscensätta rätt roliga överraskningar.
Man kan till exempel flyga hem i hemlighet och dyka upp oannonserad vid sina släktingars och vänners dörrar.
De flesta blir härligt chockade såna gånger.
Man kan göra ungefär tvärtom också, har det just visat sig.
Jag råkar vara välsignad med något så ovärderligt som två nära vänner jag känt sedan barndomen. Vi – jag, Alle och Bullen – är så mycket bröder man kan vara utan att ha samma föräldrar (well, såvitt vi vet ...).
I början av januari nådde Bullen, som sista länk i kedjan, The Big Four O och då flög han givetvis över till New York för att fira med mig.
Alle, däremot, hade ingen möjlighet att komma.
Trodde Bullen ...
Men bara några dagar efter födelsedagsbarnets ankomst landade Alle – helt utan Bullens vetskap – ute på Newark.
Sedan smugglade jag in honom på hotell och såg till att han höll sig undan några dygn. Och på själva dagen D smög han alltså in på Veritas en kvart efter oss, la sin hand på den där bastanta kockaxeln och frågade om han kunde joina oss.
Bara Bullens blick i det ögonblicket var värd alla flygbiljetter och hotellrumsnätter och praktpjäser från Veritas legendariska vinkällare.
Och ja, fortsättningen av lördagskvällen blev just så hysteriskt rolig och oförglömlig som ni nog kan föreställa er.
Veckans stargazing:
Danny DeVito promenerar in genom dörren på Elaine’s.
Han är i sanning inte stor.
Det var ju kul med Conans ”svenska” ölreklam – även om jag inte riktigt vet vad man ska tycka om att folk plötsligt säger ”brum brum” när de får veta varifrån man kommer. Men var inte Super Bowl-reklamen rätt beige i övrigt? Varför alla dessa animationer? Ska det vara så nu?
Först Ron Asheton och nu Lux Interior. 2009 har verkligen inte börjat bra för de jag betraktar som sanna rock ’n’ roll-hjältar.
Nu har alla åkt hem igen. Lägenheten är tom, kaffet på en tyst Starbucks smakar trist och isande vindar blåser längs avenyerna. Det kan jag säga; om det bästa med att bo utomlands är överraskningarna är det sämsta avskeden.