Discons klarast lysande drottning
Läs Jan-Olov Anderssons krönika
Donna Summer må vara lite bortglömd i dag.
Men hennes och producenten Giorgio Moroders 1970-talshits var stilbildande föregångare till dagens dansfenomen.
Syntetiska musikslingor och/eller refränger som upprepas intill snudd på förbannelse. Nu för tiden säljer musikproducenter och dj:s som Swedish House Mafia, Avicii och David Guetta ut ishockeyhallar med sin dansmusik.
Italienske producenten Giorgio Moroder, numera 72 år, har varit en enorm stilbildare när det gäller allt från new wave till house, techno och elektronisk musik i största allmänhet.
Och Donna Summer, med sin kraftfulla utstrålning, sin röst, sina stönanden, blev hans ansikte utåt.
Han experimenterade tidigt med synthesizers och träffade på 1970-talet Donna Summer, en amerikansk sångerska som via turnéer med musikaler och kärleksförhållanden, några år fastnade i München. Där fick hon jobb som körsångerska på några av Moroders inspelningar.
Hon hade också en idé till en sång med textraden ”love to love you, baby”. Hon ville sjunga låten lika sexigt som Marilyn Monroe skulle ha gjort.
Moroder lade synthslingor, Summer stönade fram 22 låtsasorgasmer – och en kontroversiell världshit hade blivit till, 17 minuter lång.
Många radiostationer vägrade spela låten. Spelade ingen roll, då ännu fler spelade den.
Spekulationer om Donna Summer hade haft sex på riktigt under inspelningen, minskade inte direkt låtens popularitet.
Donna Summer blev drottningen i den discovåg som svepte över världen de åren. Hon och Moroder följde upp framgången med låtar som ”I feel love”, ”Hot stuff”, ”Bad girls”, ”On the radio”, ”MacArthur Park”, Last dance” och Barbra Streisand-duetten ”No more tears (Enough is enough”).
Ett skivbolagsbyte gjorde att hon i stället tvingades jobba med Quincy Jones. Inget dåligt byte, direkt, men för Donna Summer fungerade det aldrig riktigt lika bra som när Giorgio Moroder rattade knapparna i studion.
Karriären gick sedan upp och ned.
Hon tappade många fans i gaypubliken när hon på 1980-talet påstods ha sagt att bögarna som fick aids fick skylla sig själva, uttalanden hon dröjde onödigt länge med att dementera.
År 2004 blev både hon och Giorgio Moroder invalda i Dance Music Hall of Fame. År 2009 sjöng hon för Barack Obama när han fick Nobels fredspris i Oslo. Hon toppade danslistan i USA så sent som hösten 2010.
Men det är för de banbrytande dis c o hitsen på 1970-talet som Donna Summer alltid har en plats i musikhistorien.