Största finalen sen guldåldern

Loreen eller Danny? Danny eller Loreen?

Resten av finalens deltagare är bara nödvändiga parenteser.

helskärm

Melodifestivalen har varit i svag nedförsbacke i några år.

Men 2012 har nåt hänt.

Alla fyra deltävlingar har haft över tre miljoner tittare. Och till och med Andra chansen slog till med de högsta röstsiffrorna sedan Carola kvalade i Kiruna och slogs ut av Nordman 2008.

Publikens intresse och engagemang kan bero på Eric ­ Saade. Efter hans tredjeplats i Eurovision Song Contest i fjol har förtroendet stärkts för att Sverige, efter åratal av bottennapp, kan presentera en vinnarlåt som kan slå i Europa.

Men det är inte hela förklaringen.

I år har tävlingen haft en varmare och enklare och mer självsäker tonträff. Idén att värva tre programledare som kan agera och sjunga utan att göra bort sig, vilket har inneburit fler livenummer än förinspelade sketcher, är ett steg i rätt riktning. Det förstärker tävlingens ryggrad – att ­Melodifestivalen först och främst är ett underhållningsprogram om musik.

Men det viktigaste är själva bidragen. I år är finalen befriad från uttjatade stötar och sunkig veteranschlager.

Låtarna i Melodifestivalen kommer aldrig att få samma kredd och status som musiker och artister som inte ställer upp i tävlingen. Det ligger i sakens natur. Extrem mainstream kan aldrig vara coolt.

Men sanningen är att bidragen hela tiden blir bättre och mer samtida. I dag är avståndet mellan tävlingens bästa låtar och den elektroniska popmusik som dominerar klubbar och topplistor betydligt mindre än för tio år sedan.

Den utvecklingen bygger på ett långt och mödosamt och otacksamt arbete. Det är inte lätt att göra ett tv-program som ska tilltala alla och fortsätta vara relevant i en tid då både ­ musik- och tv-branschen förändras i rasande fart.

Och i kväll tror jag att SVT och Christer Björkman mycket välförtjänt belönas med den största finalen sedan tävlingens guldålder i mitten av 2000-talet.

Finalens motor är två förhandstippade röstmagneter: Loreen och Danny.

Där kommer det att smälla. Där delas tittarna upp i för eller emot. Där kan debatten om vem som lyckas bäst i Baku pågå tills dip ­ såsen ger upp och går och lägger sig bredvid morötterna i kyl skåpet.

Förmodligen kommer Loreen och Danny att glufsa i sig majoriteten av rösterna. De andra deltagarna har inte en suck. De får ­dela på småsmulor.

Men frågar ni mig handlar allt i slutändan om bidrag nummer sex, och inget annat.

Efter ”Euphoria” finns det inget mer att tillägga.