Micael Bindefeld om dåliga samvetet efter pappans död

I "Två på resa" följer Micael Bindefeld sin pappas fotspår.
För Nöjesbladet berättar han om det dåliga samvetet och sorgen efter sin pappas död.
– Jag kunde inte tänka mig ett liv utan mina föräldrar. Det är svårt att föreställa sig hur det ska bli, säger han.

Året är 1968. Festfixaren och PR-konsulten Micael Bindefeld, 52, är bara barnet när han får se Israel för första gången. Och som för de flesta andra europeiska, judiska familjer blir landet Israel ett andra hemland för Micaels familj.

– Jag känner mig väldigt starkt identifierad med landet Israel. Känslan har blivit starkare på senare år, säger Micael Bindefeld och fortsätter:

– I och med att min far bodde där de sista femton åren innan han gick bort så var jag där väldigt mycket, speciellt det sista ett och ett halvt åren pappa levde. Genom pappa har jag dessutom fått en andra familj där. Han hade en sambo som jag tyckte väldigt mycket om och som jag fortfarande har väldigt mycket kontakt med.

Fick dåligt samvete

Norr om Israels huvudstad Tel Aviv ligger den mindre affärsstaden Herzliya. Där trängs ett pulserande stadsliv med lugnet, och det var dit Micaels pappa flyttade efter sin pension.

– Det var fantastiskt för honom att flytta till Israel. Det var en dröm som han alltid hade haft, att någon gång bosätta sig där.

I SVT:s "Två på resa" i onsdags tog Micael Bindefeld med sig bästa kompisen, skådepelerskan Izabella Scorupco, i sin pappas fotspår. En resa fylld av kärlek – och sorg.

– Jag tror att alla barn som blir av med en förälder går omkring med dåligt samvete för en mängd olika saker. Han fick en kraftig stroke och blev handikappad efter det. Jag var där så mycket jag någonsin kunde under hans sista tid, säger Micael och fortsätter:

– Innan hans stroke var jag där alldeles för lite. Och det tyckte verkligen han också.

Han tystnar.

– Nu såhär i efterhand känns det sorgligt och det ångrar jag mycket.

Flög ner kantareller

Micael Bindefelds pappa avled i januari 2011.

– Jag kunde inte tänka mig ett liv utan mina föräldrar. Det är svårt att föreställa sig hur det ska bli, säger han och fortsätter:

– Men jag tror ändå att han var… glad för allt. Det sista året med honom var ett väldigt bra år. Jag pratade med honom varje dag, ibland flera gånger om dagen, åkte ner väldigt ofta och försökte göra små saker som jag visste att han gillade och uppskattade.

Micael flög ner med kantareller från Sverige, som hans pappa älskade och saknade.

Vad tror du han skulle säga om den resa du gör i programmet?

– Jag är övertygad om att han skulle vara otroligt stolt över att jag till slut blev så förtjust i Tel Aviv. Det känns verkligen som att jag har en kärleksaffär med staden Tel Aviv.