LUND

Popstaden som försvann

Lund födde de stora indiepopbanden i mitten av nittiotalet. Puls Tobias Lindner åkte dit för att leta efter den svåra uppföljaren.

Tänk ett rockband. Ett rockband som slår igenom med dunder och brak.

Ett rockband som släpper en jävligt bra debutplatta, som hyllas och får massor av uppmärksamhet.

Men sen ska uppföljaren göras. Och nu har kraven och förväntningarna växt sig skyhöga. Uppföljaren blir inte alls lika bra som debuten.

Lund är ett sådant band.

Debuten släpptes 1996 - under rytande indiepopvåg - när P 3 utnämnde studentfästet till den första popstaden någonsin.

Lundaband med hitlåtar och rätt attityd stod som spön i backen; Brainpool, Beegle, The Sinners"

- För fem, sex år sedan bubblade det som mest. Då fanns det ett popband i varje hörn i stan, säger Magnus Melliander.

Han är gitarrist i alternativcountryrockbandet Loosegoats, och driver dessutom sidoprojektet Wooddraft med Johan Hansson (trummis i Loosegoats), Jörgen Larsson och Erik Hjärpe.

När Lund - efter euforiska månader i rampljuset - skulle göra sin uppföljare var popvågen död.

Stan föll i pop- och rockmusikaliskt slummer.

Enligt Magnus och Johan har den inte vaknat än.

- Hade det inte peakat -92 till -95, hade det väl känts OK nu. Vi var ju bortskämda förr, det var som en enda lång festival hela tiden, säger Johan.

Om två månader flyttar han. Från Lund till Malmö.

Magnus har redan flyttat dit.

- Det är som ett sjunkande skepp här. Folk med ambition drar till Malmö. Där finns mer människor och fler speltillfällen, säger Magnus.

I närmare två år körde han liveklubben Volym vid Stortorget i centrala Lund.

Vid jul i fjol gav han upp.

- Man kunde aldrig räkna med att det skulle komma folk, den billiga ölen på nationerna verkar dra mer. Det är tråkigt, säger Magnus.

Det bor 99 000 personer i Lunds kommun. Vid universitetet studerar närmare 30 000.

Med andra ord: det är på nationerna det händer.

Två av dem - Smålands och Blekingska - satsar på allvar på livemusik.

Ulrika Tell gör i höst sin andra termin som bandbokare på Blekingska. Ungefär tre fredagar i månaden arrangerar Klubb Indigo spelning på nationen.

- Vi försöker komma bort från det kommersiella, och hitta pop och hiphop som ändå passar många, säger hon.

I våras spelade bland andra First floor power, Fint tillsammans och Hell on wheels på Indigo. Lokala Loosegoats och Songs of soil har också lirat.

Att boka band funkar bra; bokningsbolagen känner till Blekingska vid det här laget.

- Men det har blivit mer konkurrens nu, från Mejeriet. Det har varit lite svårare att boka band inför hösten, säger Ulrika Tell.

Efter år av kamp, politiskt spel, insändare i lokaltidningarna, husockupationer och demonstrationer på gatorna invigdes Kulturmejeriet i september 1987.

Den gamla - och länge förfallna - mejeribyggnaden blev en smått unik hemvist för musik och kultur.

Med eldsjälen Pange Öberg i spetsen plockades de största hit, alltid med fingertoppskänsla. Hösten 1994, samma höst som de slog igenom, spelade exempelvis Oasis - och Blur - på Mejeriet.

Sedan kom indiepopdöden.

Sedan slutade Pange Öberg (för övrigt alltför upptagen med såväl Kalas-turné som Malmöfestival för att ens på telefon prata med Puls).

Sedan gick legendariska rockföreningen Folkårock i graven, på grund av ekonomiska problem.

Och då tappade såväl popen som rocken på Mejeriet fart.

- Men nu mår vi bra igen, vi har kommit igenom krisen med Folkårock. Det var väldigt traumatiskt när föreningen lades ned, säger Birgitta Persson, marknadsföringsansvarig på Mejeriet.

I dag finns en ny rockförening i huset - El Curado.

- Ska det hända något med det här huset, måste det ske nu, säger Mats Persson.

Tillsammans med Kristoffer Endresen bokar han, för El Curados räkning, band till Mejeriet.

- I höst gör bland annat D-12 och Belle and Sebastian sina enda Sverigespelningar hos oss, säger Kristoffer med stolthet i rösten.

- Det är mycket på g nu. Och inte Tollarparn, utan riktigt jävla bra band, säger Mats.

Både han och Kristoffer ser positivt på framtiden. Lund är på gång igen.

- Hiphopen är redan stor, och musikintresset hos folk börjar växa igen. Lund eller Malmö är skit samma, alla jobbar ju för att det ska bli bättre, säger Mats.

Under Mejeriets tak ryms 13 replokaler. För 350 kronor i månaden kan man hyra in sig.

I dag samsas runt 50 band i replokalerna - minst lika många till står på kö.

- Fem år får man nog vänta på en replokal nu, säger Jens Hellgren, gitarrist i Log.

Han och bandmedlemmarna Kristoffer Rönström, Mathias Oldén och Mattias Friberg tillhör den lyckliga skara som redan repar på Mejeriet.

Nu ska de bara fixa skivkontrakt också.

- Vi kommer oss inte för att jobba så hårt med den biten, säger sångaren Mattias Friberg.

Avsaknaden av kontrakt till trots - Log har redan agerat förband åt både Sahara Hotnights och Barusta.

Musiken beskriver Mattias som "lågmäld, halvinstrumental".

- Mest är det väl harmonidueller, fyller Kristoffer leende i.

På Mejeriet repar också Haylos, bestående av Petter Axelsson och Fredrik Persson.

Duon, som inledningsvis hängav sig åt amerikansk powerpop, har med åren mjuknat och gett upp bandtanken.

- I dag gör vi låtar akustiskt, och spelar in med folk som vi tycker om och respekterar, säger Fredrik.

Haylos grundades 1997, och väntar fortfarande på sitt skivkontrakt.

- Vi kunde inte rida på popvågen, men fick kontakt med små amerikanska bolag som gillade det vi gjorde. Det är anledningen till att vi finns kvar, säger Fredrik.

Och när Ken Stringfellow, gitarrist och sångare i Posises, 1999 spelade in ett par låtar med Haylos tändes lågan på allvar.

- Det var ju fantastiskt när han erbjöd sig att spela in med oss, säger Petter och Fredrik med en mun.

Nu ser de positivt på framtiden.

Både sin och Lunds.

- Förmodligen skrivs det bättre musik här nu än under popvågen. Lund var så otroligt britpopinfluerat, med den här lite elitistiska popen, inspirerad av akademiskt tjafs. Det är inte så maxat nu, säger Fredrik.

- På businessplanet kanske det är dött i Lund, men kreativt är det levande. Det bubblar igen, säger Petter.

Lund verkar äntligen vara på väg.

Att fixa den svåra uppföljaren.

Tobias Lindner