Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Orvar

Snälla Abba gör ingen comeback

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-10-22

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Madonna välter världen med "Hung up" och Abba kan vinna alla tiders europeiska schlagerlåt med "Waterloo" i kväll.

Abba är störst, igen.

Men snälla: återförenas inte.

Den är ju helt underbar.

Så här glad av en diskohit har vi inte blivit sedan Daft Punks "One more time" 2000, på den tiden all disko filtrerades genom en espressobryggare och dränktes i gospelsocker.

Madonna snodde texttemat från Abbas "Ring ring", samplade Abbas "Gimme gimme gimme" och konstruerade med slug beräkning och kärlek till musik "Hung up" - som blev en popdiskopizza med extra ost, extra lök, extra allt som kommer att krascha igenom världen, från indonesiska barnarbetarfabriker till ungerska analklubbar för att till sist somna på Ikea Linköpings bollhav.

Madonna är genial.

Vi kommer snart avsky "Hung up" - faktum är att vi redan gör det - precis som vi vid ett eller annat tillfälle avskytt Abba på grund av att de blivit lika utnötta som våra allra mest älskade kalsonger (va?).

Till skillnad från kalsongerna slänger vi inte pop och förr eller senare hittar briljanta låtar tillbaka till våra diskohjärtan även om benen för länge sedan glömt hur de dansar (läs: "firmafest").

Samtidigt gör nu Sugarbabes en extraordinär superhit, "Bush the button", som är mer Abba-pop än Abba självt, musikalen "Mama Mia" fortsätter göra formidabel världssuccé, "Abba - The Movie" finns på DVD och i kväll tävlar lökiga "Waterloo" i ESC 50 år-tävlingen på SVT.

Kort sagt: Det är Abba-feber, igen.

Vilket är extra skönt just nu när Ace of Base är Melodifestival-passé, Per Gessle äter suckettmagra mazariner och Marie Fredriksson gör konst för folk som gillar Martin Björks vitsar.

Är det alltså dags för en Abba-återförening?

Nej! Vänligen. Ingen lönnfet b-versionsnostalgi av Sveriges största exportsuccé. Hela landets rykte skulle drabbas av en sån plötslig coollöshet. Det vore som om Ingmar Bergman fortsatte att göra film. Oops, det gör han visst. Ja, ni fattar. Abba slutade på topp. Där ska de stanna. En svensk tiger.

VECKANS

Fredrik Virtanen

Följ ämnen i artikeln