U2 får be om ursäkt i Taylor Swifts värld
Markus Larsson om sin syn på nöjesvärlden – varje söndag
Samtiden går att sammanfatta på många sätt.
Bland annat så här:
Det är Taylor Swifts värld – och U2 kan bara leva i den.
Kommer ni ihåg U2?
Ser några uppsträckta händer, tack så mycket.
Den nionde september i år släppte gruppen sitt nya album ”Songs of innocence”. Eller släppte och släppte.
I samarbete med Apple tjåffade de in skivan hos alla med ett Itunes-konto. Över 500 miljoner användare fick den gratis. Apples vd Tim Cook kallade kuppen för ”det största skivsläppet i modern tid”.
Problemet var att varken Apple eller U2 frågade publiken om de ville ha ”Songs of innocence” i sitt digitala ”moln”. Eftersom dataintegritet är en av vår tids känsligaste frågor började människor som nödvändigtvis inte älskar ”Sunday bloody sunday” att betrakta distributionen av albumet som ett intrång.
”Det största skivsläppet i modern tid” blev snabbt ”den största pudeln Bono gjort”.
Apple tvingades snabbt publicera instruktioner för hur missnöjda kunder kunde radera ”Songs of innocence” från sina konton. Och Bono har bett om ursäkt i en chattsession på Facebook.
Han kallade lanseringen för en ”vacker idé” som bland annat drevs fram av några droppar storhetsvansinne och rädslan för att låtarna inte skulle nå ut genom bruset.
Det mest uppenbara felet är dock att ”Songs of innocence” suger. Snart kan det bara vara gruppens officiella husorgan, magasinet The Rolling Stone, som envisas med att kalla den ljumma rockbuljongen för ett mästerverk.
När ”Songs of innocence” till sist släpptes som download och i fysisk form stannade skivan den första veckan på amerikanska Billboardlistans nionde plats och 28 000 sålda exemplar, enligt Reuters.
Eftersom många inte ens ville ha skivan gratis är siffrorna knappast förvånande. Och att det bara krävs 28 000 exemplar för att ligga topp tio i USA visar tydligt att publiken hellre väljer streamingtjänster och Youtube i dag, även på andra sidan Atlanten. Itunes går antagligen samma framtid till mötes som papperstidningar.
Jämfört med Taylor Swift haltar äldre rockband, utöver sina turnéer, fram i mainstreamvärlden.
Albumförsäljningen har backat med 14 procent i USA i år och skivbranschen skriker efter en ny blockbuster. En såld cd drar fortfarande in mer pengar än strömmad musik på amerikanska marknaden. Förväntningarna på Taylor Swifts nya album ”1989” som släpps i morgon är därför skyhöga.
Bara i USA har Swift sålt över 70 miljoner låtar digitalt. (Eminem har som jämförelse sålt 42 miljoner.) Och när det ”råkade” läcka ett spår från ”1989” blev det direkt etta på Itunes i Kanada.
Det underliga var att låten i fråga, ”Track 3”, är åtta sekunder lång och består av statiskt brus.
Detta brus recenserades dessutom av författaren och Nobelpriskandidaten Don DeLillo, som gav ut en klassisk roman med titeln ”White noise” 1985, i tidningen The Atlantic.
Kalla det för en viral pr-kupp eller inte, det är ändå en värdemätare.
Om U2 släppte ett åtta sekunder långt ”tsssssssssssccch” – hade det fått en liknande effekt i dag?