Virtanen: Vår tid är rå & brutal
Fredrik Virtanen ger sin syn på nöjesvärlden – varje måndag
Det är en ful, tanklös tid vi lever i.
Det är hjärtekrossande när ”Så mycket bättre”-stjärnan Kajsa Grytt tappar lusten att turnera på grund av ”väldigt negativ press och mycket hat på nätet”.
Kajsa Grytt må förlåta mig somliga rader, någon onödigt spetsig enplusbedömning för någon svag insats i ”Så mycket bättre” på TV4 kanske.
Att jag skrivit mångfalt fler positiva ord både under säsongen och under Grytts karriär spelar liten roll. Hyllningar glöms bort snabbare än det tar att säga ”fyrplus”.
En sågning däremot sitter som en tagg. Det är både min personliga erfarenhet och min erfarenhet av dem jag skriver om. Människor är känsliga, även efter åratal i branschen.
De enda jag på rak arm kommer på som tar en snyting med jämnmod är Magnus Uggla och Tommy Körberg. Och det är väl lätt att vara storsint när man är kungligheter.
En skådespelare var sur på mig i åratal efter en kritisk rad. En tv-stjärna ringde och gapade ut mig. En rockartist lämnade en bar när han såg mig. En komiker undrade varför jag var vänlig mot honom när vi sågs när jag tyckte så illa om hans elaka komik. Han tyckte att jag var falsk. Som om det var något personligt. Som om det var honom, hans personlighet, jag kritiserat och inte hans artisteri.
Men jag förstår. Jag förstår exakt.
Jag vill väl också vara omtyckt. Jag tycker också mer om folk som tycker om det jag skriver än om folk som tycker att jag är en sopa. Vill jag bli omtyckt av artisten bör jag skriva hyggliga saker.
Det är en instinkt som måste bekämpas.
Jag skriver inte för artisten utan för läsarna. Jag skriver i grunden konsumentupplysning, i bästa fall är det även underhållning.
Det är mitt jobb. Det är ett ganska sjukt jobb, tycker de som blir sågade åtminstone, men å andra sidan fanns kritikeryrket redan när Shakespeare skrev sina pjäser, ja REDAN DE GAMLA GREKERNA!
Men tiderna har förändrats sedan Platon och Sokrates vinade ner sig för ett par millennium sedan. Och sedan Herbert Tingsten mosade meningsmotståndare i Dagens Nyheter på 50-talet. Eller sedan Erik Hörnfeldt skrev ”hästen borde sparkat hårdare” om Harpo, eller sedan Anna Björkmans mosade Leonard Cohen-tanter eller sedan Kjell Häglund slaktade Lena Philipsson.
Nu är varenda förbannade människa en kritiker! Och de är det i realtid. Och de är det inte sällan efter ett par groggar. Och oftast är det under ”Så mycket bättre” eller Melodifestivalen om vi håller oss till musik. Och de är egentligen helt ointresserade av musik. Fem minuter senare är ilskan glömd, de häller glatt upp ännu en grogg och planerar för veckans samlag.
Men på andra sidan av dessa hastigt formulerade tweets eller Facebookuppdateringar, som var för sig är ganska harmlösa, sitter någon och får 100-tals digitala kräkningar över sig.
Klart att Kajsa Grytt tappar sugen.
Jag anser inte att det ingår i leken, även om Grytt både fått fett betalt och rimligtvis måste ha förstått vad som skulle hända när hon tog plats i svennebanans vardagsrum med sin excentriska musik.
Det är oacceptabelt att vräka ur sig kränkningar i skydd bakom en dator och anonymitet.
Tiderna är hänsynslösa och fula.
Vi är alla skyldiga. Vi bör alla tänka efter.
Men en professionell kritiker som inte skriver vad den får betalt för att skriva – positivt eller negativt – av hänsyn till artisten eller nätpöbeln måste sluta vara kritiker.
Veckans ...
BABE. Peter Birro. Peppet inför ”Viva hate” på SVT är enormt, ni har väl sett de två teasrarna? Annars googla. Ebbot som rockmurvel är bara det värt licenspengen. Börjar 25 december.
LÅT. ”Solna”, Titiyo. En pärla, en riktig pärla. Må samarbetet med Jonathan Johansson pågå för alltid.
LAMSTJÄRT. Ed Sheeran är årets mest streamade artist på Spotify och så läste jag att Tomas Ledin, som brukar ha god musiksmak, tycker om honom så då tänkte jag att det var dags att jag som sista person i världen lyssnade på killen. Det gjorde jag. Det visade sig vara högst onödigt. En James Blunt för långfikare.
TV-TIPS. ”Homeland” sänds klockan 22.00 på SVT Play i kväll. Bara på SVT Play. SVT har svårt att lägga tablåer, man hade visst glömt att ”Musikhjälpen” skulle börja sändas.
FILM. ”Gentlemen”. Spretig och knappt begriplig men väldigt läcker och härligt Östergrensk. Den långa tv-versionen borde bli fantastisk. Mikael Marcimain är inte ess som filmregissör men mästerlig på långt tv-berättande (”Upp till kamp”, ”Lasermannen”).
SÅ MYCKET BÄTTRE. Alltså att Orup sjunger ”Kom med oss ut i kväll” och inte ”Kom med och sup i kväll” … jag är förkrossad. Har trott fel i halva mitt liv. Precis som jag trott att Jimi Hendrix sjöng ”Excuse me while I kiss this guy”. ”Kom med och sup i kväll” vore ju så mycket bättre.
TV-KULTUR. tvdags.se. Svårnavigerad sajt men med topptexter om tv, på allvar men inte trist.
”PÅ SPÅRET”. Inte slugt alls av SVT att boka Gudrun Schyman eftersom det knappast var oväntat att det kunde bli extra val - men det vore orimligt att kassera en inspelad säsong av så svaga etiska skäl. Hon sitter inte ens i riksdagen. Hoppas Schyman vinner rubbet. Eller Lina T & Timbuktu.
DRÖM. Ulf Lundell i nästa års ”Så mycket bättre”. Kidsen måste förstå att han är näst störst efter Strindberg.