Gränslöst musikutbud inte bara en frälsning
”Stoppa valfriheten” heter en gammal låt av Doktor Kosmos.
Den skulle kunna handla om dagens digitala musikbransch.
Jag följer med i medieflödet om musik via nätet under veckan och noterar att mycket handlar om ungefär samma sak. Det gränslösa utbudet är inte bara en frälsning utan det gör även folk till allmänt blasé musikkonsumenter.
Spotify släpper äntligen sin Ipad-app, men påfallande få jublar över appen som kostar noll kronor att ladda ned och ger bättre tillgång till miljontals låtar på ännu en pryl. Vanligare reaktioner är ”blev det inte mer?” och ”varför tog det sån tid?”.
Jag läser en väldigt intressant intervju i Rolling Stone med den amerikanske producenten och skivbolagsmogulen Jimmy Iovine, mannen som fick namn som Tom Petty, Patti Smith, U2 och Dr Dre att låta bättre än någonsin.
Han hävdar att 90 procent av alla skivor som ges ut i dag inte borde ha släppts. Att enkelheten i att ge ut musik får artister att anstränga sig mindre, för de orkar inte ta sig till de mörka delar av psyket som Bruce Springsteen tvingade in sig i när han hade fått sin sista chans i skivbranschen och den storslagna vision som var ”Born to run” till varje pris måste ner på tejp.
Iovine har stöd i statistiken. En undersökning från 2009 avslöjade att av de 13 miljoner låtar som då fanns på Itunes hade bara tre miljoner blivit köpta minst en gång. Det visade sig senare att förhållandet mellan utbud och lyssnade låtar var procentuellt ungefär likadant på Spotify.
I en artikel i The Word resonerar skribenten Eamonn Forde kring att vi nu inte bara har obegränsad tillgång till musik, vi har också obegränsad tillgång till tips om musik. Det finns nu så många bloggar, appar och spellistesajter att det börjat växa fram ett behov av tjänster som sållar bland tipstjänsterna.
För det är ju i teorin fantastiskt med en guide till 400 låtar med de bästa southern soul-låtarna men när ska man hinna lyssna? En lista där någon som verkligen kan något om sydstatssoul ansträngt sig för att banta ned det till de 30 allra, allra bästa låtarna blir på flera sätt mer värd.
Trenden verkar också gå mot något slow food-liknande. På sajten This Is My Jam får användarna bara tipsa om en låt i taget. Vilket givetvis gör att man väljer med större omsorg, eftersom valet av en enda låt också blir ett slags spegel av vem man själv är.
Och att lyssna på musik har som bekant alltid handlat inte så lite om att bygga identitet, så This Is My Jam kan säkert vara något viktigt på spåret.