Ett ess – det är riktigt fint

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det kan bara finnas en, ändå svämmar Sverige över av drottningar.

Det betyder inget längre.

Men ess är ännu något fint att vara.

Nationalencyklopedin har tre definitioner av ordet ”drottning”:

”Drottning, en kungs gemål; ett kvinnligt statsöverhuvud i en monarki”.

”Drottning, dam, schackspelets starkaste pjäs.”  

”Drottning, fortplantningsduglig (fertil) hona hos sociala (samhällsbildande) insekter, dvs. hos termiter och sociala steklar, såsom myror, getingar, humlor och honungsbin.”

Låt mig föreslå en fjärde:

”Drottning, kvinnlig deckarförfattare med ett minimum av kommersiell framgång (och undermålig litterär kvalitet); kvinnlig SVT-avhoppare som planerar att skriva en deckare; kvinnlig indieartist som är inspelad av P3 Live.

Mm, så tokigt det kan bli.

Hur många drottningar kan det finnas? Jag ringde upp både det brittiska och svenska hovet och frågade. (”Dear sir, how many queens could there be?”. ”Excuse me?” och så där fortsatte det, de förstod inte frågan). Svenska hovet sa ”en” och hon heter Silvia.

Men i underhållningsbranschen är det enklare att blir drottning än att komma in på Spy Bar efter midnatt. Mari Ljungstedt, Åsa Larsson, Anna Jansson, Karin Alvtegen, Åsa Nilsonne, Camilla Läckberg, Karin Wahlberg, Liza Marklund och tre hundra deckarförfattarinnor till som delvis kan stava har alla kallats deckardrottningar.

Men bara en kan ju vara drottning. Vem av dem? Är det rent av SVT:s frisyr Elisabeth Höglund, som förra veckan av en kvällstidning utsågs till deckardrottning – utan att hennes manus var antaget.

Men inflationen drabbar inte bara deckare.

Britta Persson, en utmärkt artist men bara känd för 600 skosnören på Debaser, var i P3 ”vår nya popdrottning” i en genre där det verkligen bara finns en drottning och hon heter Robyn vad Aftonbladet.se:s läsare än anser om Amanda Jenssen.

Och vem är egentligen schlagerdrottning av schlagerdrottningarna Charlotte Perrelli, Lena Ph och Carola? Är svaret Linda Bengtzing? Och vem är rockkung? Ulf Lundell, Little Gerhard eller Lars Winnerbäck? Eller Håkan Hellström?

Sedan har vi ikonerna.

Ebba Von Sydow har kallats det, men galnaste av allt var när tonårsbloggaren Blondinbella blev ”modeikon” (moaaahahahahahahahaha). Eller kanske var det knasigare när raggaren Brolle av Göteborgs-Posten utsågs till, ja just det, modeikon.

Nej, allra galnast var det när den tydligen vansinniga tidningen Dagens Nyheter på allvar använde ordet ”stilikon” om skådespelarna Andreas ”Ondskan” Wilson och Joakim ”Arn” Nätterqvist samt några andra beskedliga, mycket oikoniska personer.

Undrar vad Karl Lagerfeldt tyckte om det.

Världen drunknar i kungar, drottningar, ikoner, stjärnor, supermodeller och megakändisar och snart kommer varenda superlativ behöva minst tre förstärkningsord framför sig för att vi överhuvud taget ska reagera. Prefixet ”bajs” (som i bajskänd) kanske måste kliva in på banan.

Men det finns en bättre lösning.

Ess.

Det betyder något ännu. Att vara essig. Jag kan vara det, du kan vara det. Det är inte enkelt, men värt något.