Politiker, vem vågar tredubbla filmstödet?
Grattis, Svenska Filminstitutet, som fyller 50 år!
Var finns den politiker som vågar ta strid för en rejäl födelsedagspresent?
SFI firar i flera dagar. Stor fest i Filmhuset i Stockholm i onsdags. Legendarer som Harriet Andersson, Inga Landgré och Ingvar Hirdwall trängdes med kommande stjärnor som Adam Pålsson och Shima Niavarani.
Under parollen Länge leve filmen! är det nu i helgen öppet hus med filmvisningar, guidad rundvandring och föreläsningar. Lördag kväll introducerar Lasse Hallström och Benny Andersson en visning av ”ABBA – The movie”.
(Mer information på www.sfi.se/sv/50-arsjubileum/Lange-Leve-Filmen/)
Det var ingenjören, direktören, författaren, kulturpersonligheten och debattören Harry Schein (1924–2006) som grundade SFI 1963. En visionär av stora mått. Hans filmreform var ett sätt att framgångsrikt både få fart på svensk filmproduktion och höja dess kulturella status. Men sedan 1980-talet har reformen delvis urholkats och SFI lite grann blivit en slags (hyfsat väl fungerande) distributör med ansvar att fördela pengarna i ett allt mer branschstyrt filmavtal.
Regeringen slipper att, på allvar, engagera sig i filmpolitiken.
Film diskuteras över huvud taget i stort sett aldrig av våra politiker, på någon sida, trots att folket/väljarna ser film mer än någonsin, om än inte längre nödvändigtvis på bio.
Inför kommande avtal behövs mer pengar. 100 miljoner kronor, har SFI hävdat. Statens bidrag till filmavtalet i år är 200 miljoner kronor. Betydligt mindre/invånare, än i Danmark, Finland och Norge. Mindre än hälften av vad Kungliga Operan i Stockholm fick i år (435 miljoner kronor). Operan har dessutom utlovats två miljarder för att renoveras.
Film upplevs som mer angeläget av betydligt fler människor/väljare.
Var finns den kulturpolitiker som vill och vågar ruska om lite i kulturdebatten och jobba för en tredubbling av filmstödet?