Knepigt att njuta för en new yorker
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-10-09
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
BARBADOS
Helt galen.
Man blir helt galen av att bo i New York.
Beroende av stress.
Det finns människor som jobbar på tandläkarmottagning.
Det finns människor som jobbar med att laga plankstek på plankstek på plankstek.
Sedan finns en 192 cm lång människa som sitter solskyddsfaktrad 30 och jäktad bland palmer, mangos och isad Pellegrino vid vattenbrynet och silar sand mellan tårna.
Det är lika bedårande fint här på Saint James-stranden som Anna Ternheims version av Broder Daniels "Shoreline", minus tragiken.
Så inte borde jag gnälla.
Verkligen icke.
Men njuta?
Det är knepigt. Som att vara en ishavstorsk i ett varmvattensakvarium, kanske.
En new yorker njuter inte. En new yorker visslar efter taxi. En new yorker pekar och får inom tio sekunder. En new yorker går och skriker i mobiltelefon. En new yorker är bortskämd. Och stressad. Finns inte allt NU blir new yorkern skogstokig. Som ett litet otäckt barn.
Är tydligen smittad av NYC-febern.
Här på karibiska, och svindyra för övrigt, Barbados förväntas man uppenbarligen ringa för att få en taxi. Alltså vänta. Man förväntas att stå i kö flera minuter för att åka buss. Alltså vänta. Man förväntas sitta lugnt i solstolen medan tjänarna - detta är en exbrittisk koloni, bäste bror - l u n k a r i väg efter en hormonfärgad glass. Alltså vänta. Man förväntas vara fonzie filbunke när de pratar cricket i en h e l m i n u t medan kön till kassan växer. Alltså vänta.
Man förväntas vara a v s l a p p n a d.
Herregud, mamma, jag vet inte hur man gör.
Att vänta är att dö.
Kan man leva någonstans när man levt på stissiga Manhattan?
Jag tar en sipp till på den här isade passionsfruktjuicen och kontemplerar mitt öde.
Vänstertrafik. Bilhyrfirman säger, mystiskt nog, att försäkringen gäller för precis alla skador - förutom skada på just fälgar och däck. Hm, okej. Efter tio minuter av blinkande med vindrutetorkarna, felaktiga högersvängar, dito vänstersvängar, allmänt kaos och en i panik skrikande Höök i passagerarsätet förstår jag varför: Den som är van vid högertrafik har en underlig dragning mot vänsterrefugen. Så att däcken ofta smäller mot trottoarkanterna och går sönder. Fascinerande.
Golfaren Tiger Woods. En av världens rikaste sportare. Jag går helt ananas över att han hyrde bandet Hootie and the Blowfish för att spela på bröllopet här. Helt ananas. Hootie and the Blowfish. Golf-rock. Hootie ÄR golfrock. Och den som minns Fredda Strages bok "Mikrofonkåt" och kapitlet om wiggers förstår förstås ytterligare vidden av komik och tragik i detta artistval.
Och på stranden går snubbarna och säljer "Amsterdam", som inte är en stad i Europa utan ett lokalt... rökverk, man.
Bara på Barbados, barn, bara på Barbados.