Barbros glädje lyste igenom den mörka dagen

JÄRVSÖ.  Flaggor på halv stång och hundratals bybor som kom till kyrkan för en sista hälsning.

Dagen då Järvsöborna skulle ta farväl av sin egen Barbro var en mörk dag. 

Ändå lyste hennes humor och glädje igenom.

– Jag säger som vi sa då hon levde: Hej då, vi syns! säger förra grannen Carola Lofterud.

Järvsö var hemma för Lill-Babs och här var hon Barbro med alla. 

På måndagen när hon begravdes i Järvsö kyrka hedrades hennes minne i hela byn. 

Så gott som alla flaggor var på halv stång och kön där allmänheten kunde ta ett sista farväl ringlade lång.

– Järvsö sörjer. Vem jag än pratat med så har det handlat om Barbro, att hon är borta. Det känns så overkligt, säger bybon Marie Frost som tillsammans med maken Sune gick på begravningen och efteråt tog ett sista farväl vid Lill-Babs grav.

De hade tagit med sig generöst med kaffe och kakor i en korg.

– När vi stod i kön och väntade på att få gå in i kyrkan så kunde vi även bjuda andra på fika, helt i Barbros anda, säger Marie.

”Många tårar har trillat”

I Caffären som Lill-Babs tidigare ägde var det fritt inträde till hennes utställning. Strax innanför dörren låg en kondeolansbok där folk från olika delar av Sverige och i olika åldrar skrivit en sista hälsning. Hälsningar som ”Älskade ängel” stod på samma sida som: ”Fett cool du är”

Barbro återkom genom åren alltid till Järvsö. Först på ledigheter, sedan för att bo där mer och mer.

I bland när hon ville vara privat drog hon ner kepsen lite djupare över huvudet. Men oftast var Lill-Babs precis lika öppen, glad och generös mot de bybor hon mötte som mot sin publik.

Mats Fack, som var barndomsvän med Barbro fick dödsbudet när han var utomlands. 

– Många tårar har trillat sedan dess hos många i Järvsö. För mig var hon solen som alltid strålade, en person som inte fastnade i motgångar utan hela tiden blickade framåt, säger barndomsvännen Mats Fack.

Nästan alla bybor Aftonbladet pratar med har en egen relation, en anekdot att berätta om Lill-Babs. 

Mats Fack minns särskilt en av Barbros första radiointervjuer som alla i Järvsö spänt lyssnade på.

På frågan om var hon bodde svarade hon en liten by mellan Ljusdal och Bollnäs. Mats beskriver hur hans pappa flög upp och utbrast:

– Vad i helvete är det jäntan säger!? När hon kom tillbaka till byn fick hon en uppsträckning och en tillsägelse om att alltid nämna Järvsö i fortsättningen. Och det tog hon ju verkligen till sig, säger Mats Fack.

”Lärde oss att vara stolta”

Många berättar hur deras barn älskade Barbro som alltid tog sig tid att prata och lyssna.

Carola Lofterud, tidigare granne med Lill-Babs berättar hur hennes dotter ibland hälsade på ”Mormor” Barbro i Stockholm där hon blev ompysslad.

Väninnan Anette Boivie, berättar hur hon var till kyrkan med sin då tioårige son Jens som blev uppenbart förtjust i Barbro när hon sjöng.

– Han sa: åh mamma, hon är så god som en macka. När jag berättade det för Barbro gav hon honom ett kort som hon skrev under med, Kram/Mackan.

Lill-Babs missade aldrig en chans att lyfta företagen och personerna i Järvsö. Hon hade till exempel en önskan om att alla blommor vid begravningen skulle komma från den lokala leverantören.

– Barbro lärde oss att vara stolta över vår hembygd och det är ett arv vi nu alla måste ta ansvar för att förval vidare, säger Sune Frost.