Störst av allt – träffa Håkans vän
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-31
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Fredrik Virtanen om året som gått
”Och på min högra sida sedan 14 år tillbaka: Hurricane Gilbert!”
Håkan Hellström sjöng om sin käre vän och det kändes som att jag dog av kärlek.
– Jag älskar dig Hurricane, ÄLSKAR, tjöt jag och attack-kramade Daniel ”Hurricane” Gilbert och släppte inte taget för man vill aldrig släppa den man älskar.
Det var efter Where The Action Is i Linköping. Min första semesterdag och med backstagepass i fickan hade jag sett The Ark, Moneybrother och Håkan Hellström från sidan av scenen med en enorm grogg i handen som jag tror jag fick av Boba Fett i Hellacopters.
Det är en fantastisk upplevelse att se konserter från scenen.
Mest fantastisk var Hurricane. Jag älskar verkligen Hurricane.
Han dök in i mitt liv för första gången i februari.
”Har nån hört nåt om Hurricane? / Det var år sen vi var små”
sjöng Hellström om sin vän och gitarrist i ”Hurricane Gilbert” på ”Ett kolikbarns bekännelser”.
Redan då, på ett tåg ner till Göteborg, fascinerades jag av Hurricane och undrade hur det hade gått med fru Hurricane som försvann och ”lämnade ett hål och båda barnen”.
Det fanns något sorgligt och vackert över denne Hurricane. Jag undrade mycket över Hurricane. Vem var han? Vad var han?
Den 18 juni, i Hultsfreds eftermiddagssol, strax innan Markus Larsson började gråta av lycka, konserten som Jonna Sima gav fem plus, fick jag en låsning vid Hurricane.
Håkan presenterade bandet:
– Och på min högra sida. Sen 14 år tillbaka: Hurricane Gilbert!
Det var magiskt. Sen sjöng Håkan sången om Hurricane.
”Och vem tror på evig kärlek / Ja, vem tror på den nu / Hur kan dom tro på evig kärlek / Hur kan dom tro på den nu / Hurricane?”
Jag trodde mig förstå något. En uråldrig vänskap, hemligheter, två yngre män som blir äldre, två musiker, två friends, alla minnen, förhoppningar, drömmar, folköl och regnbågar de delat.
Jag byggde ihop en liten dröm, en kärlek, ett indie-”Sideways”. Alla har vi en Hurricane och Hurricane får vara symbolen för alla vänner vi älskar och jag älskar honom som ett fan i en Fredrik Strage-bok älskar Westlife.
– Och på min högra sida. Sen 14 år tillbaka: Hurricane Gilbert!
Och där stod han, med sin lilla pliriga uppsyn och var finast i hela världen.
Jag känner inte Gilbert. Jag har ingen aning om vad han tycker om mig.
Kvällen i Linköping blev han nog rädd när en 192 cm lång berusad murvel i skägg kommer fram och säger ”jag ÄLSKAR dig” och kramas och därpå tjatar om hur fantastisk han är i fem minuter.
Sedan började vi prata sådär som man gör mitt i natten på en turnéefterfest och han var förstås precis lika fin som jag trodde. Håkan kom förbi ibland. Han hade just fått reda på att han skulle bli pappa och var lycklig. Jag brydde mig bara om Hurricane och Håkan sa: ”jag minns aldrig om det är 14 år eller vad det är, det är mer va?”, ”jag tror det”, sa Hurricane.
Denna Hurricane, denna magiska varelse.
Om Håkan är Kung Arthur är Hurricane Sir Lancelot.
Om Håkan är Don Quixote är Hurricane Sancho Panza. Om Håkan är Bruce Springsteen – och det är han – är Hurricane Miami Steve.
Det var det största i år. Att få träffa Hurricane.
INNElistan 2005
UTElistan
Årets 5 svenska skivor
Årets 5 utländska skivor
Årets 10 bästa filmer
Årets 10 svenska mp3
Årets bästa tv-serier
Fredrik Virtanen