Empire State Building perfekt för kräftskiva
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-08-21
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Det är mycket man tror att man inte ska få vara med om.
Jag var till exempel övertygad om att jag aldrig skulle sitta i skuggan av Empire State Building och äta kräftor.
Det är, kan jag nu meddela, en rätt förtjusande upplevelse.
Upprätthållandet av svenska traditioner utomlands har aldrig stått särskilt högt på min agenda.
Återigen:
Allt det där svenska ... det kan man väl hålla på med när man är i Sverige.
Får man ynnesten att testa något annat är det min bestämda uppfattning att man ska omfamna detta andra för allt vad tygen håller.
Men så är jag och Höken på väg hem från Philadelphia och i Newark kan vi inte låta bli att stanna på det Ikea-varuhus som lustigt nog är det första man ser när man landat med SAS-kärran från Stockholm.
Där, i den blågula matvarubutiken, brister alla fördämningar.
Jag köper Kalles kaviar, inlagd sill, saltlakrits, djupfrysta köttbullar och - givetvis - Leksandsbröd.
Att de säljer just knäckebröd från Leksand...det är ju så att hjärtat stannar.
Höken köper en kartong kräftor.
Sen säger han:
- I kväll har vi fest.
Några timmar senare sitter jag, han, fru Hök och en ängel från Motala på ett tak i Greenwich Village och skalar de små kräken.
I vanliga fall brukar jag titta ut över en liten sjö i Gagnef som heter Bästen när jag ägnar mig åt dylik verksamhet.
Nu har vi Empire State Building rakt framför oss, downtown-skraporna åt andra hållet - och runtom larmar Manhattan som vanligt.
Det är synnerligen bisarrt.
Men också förbannat trevligt.
- Skål tammefan, säger ängeln från Motala och höjer en iskall OP Andersson mot den fuktiga natthimlen.
Det är nu inte första gången jag är på kräftskiva i USA.
Redan i slutet av sjuttiotalet tog svenskarna i Palm Springs, inklusive den legendariske Slinkens Ragnar, med vår familj till Lake Arrowhead i bergen norr om San Bernadino.
Där fiskade vi våra egna kräftor - och det fanns så löjligt många att man kunde gå omkring och plocka dem med händerna.
De var dessutom röda redan från början.
Just det är det av någon anledning många äldre svenskar som har svårt att tro.
- Nej, du. Nu hittar du på, säger de och ler, inte var dom röda heller...
Jo, det var dom - och kan mamma bara hitta ett visst fotoalbum har jag bildbevis också.
Slinkens Ragnar var med, sa jag det?
Så den skiva som den natten hölls på den camping där han och de andra parkerat sina motor homes tog förstås sådana proportioner att parkvakterna till slut kom med ficklampor och undrade vad som stod på.
De charmades snabbt med några Slinken-blandade drinkar, men vägrade äta av maten.
- Ni måste vara svenskar. Det är bara svenskar och svarta som äter den där skiten, upplyste dom.
För den sanningen höjer vi ytterligare ett glas OP på taket i Greenwich Village och Empire State Building lyser vackert i grönt.