Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ingegerd, Ingela

Anki Larsson är pensionär – men tvingas ha tre jobb

Skådespelerskan om bristen på roller: ”Man är inte intressant över huvud taget”

Uppdaterad 2018-02-19 | Publicerad 2018-02-16

Anki Larsson är pensionär.

Men hon har så låg pension att hon jobbar som skådespelare, personlig assistent och läxhjälp för att få ekonomin att gå ihop.

– Jag måste ha ett regelbundet arbete, annars går det ju inte, säger hon.

Anki Larsson, 63, gjorde rollen som Emily i ”Saltön” under seriens totalt fyra säsonger. Mellan 2012 och 2014 spelade hon huboten Vera i SVT-serien ”Äkta människor”. Senast syntes hon i årets julkalender ”Jakten på tidskristallen” och har under sitt yrkesverksamma liv medverkat i en uppsjö av produktioner.

Hon är pensionär men pensionen räcker inte till. Därför har hon just nu tre jobb samtidigt.

– Jag frilansar som skådespelare och det är så min verklighet ser ut just nu. Jobben har väldigt lite framförhållning och jag vet inte vad jag ska försörja mig på. Min pension är jättelåg. Jag måste ha ett regelbundet arbete, annars går det ju inte. Sedan hösten 2012 har jag arbetat som timanställd personlig assistent. Jag jobbar även som läxhjälp, säger hon.

”Är inte intressant”

De större rollerna för medelålders kvinnor inom film- och teatervärlden är få.

– Det är problemet. Rollerna finns men det är tyvärr ont om de rollerna och vi är många som slåss om dem.

I november gick 456 kvinnliga skådespelerskor ut i ett gemensamt upprop i SvD. Under hashtagen #tystnadtagning vittnade de om trakasserier och övergrepp de utsatts för i film- och tv-branschen.

– Det handlar också om kvinnornas plats, vilka kvinnor som får synas och vilka som får komma till tals. Är det de medelålders kvinnorna? Svar nej. Man pratar ju om åldersdiskriminering och det kan man ju konstatera finns. Man är inte intressant över huvud taget.

Förändringar sker. Det märker Larsson, säger hon. Fler kvinnliga regissörer och dramatiker får ta plats. Men hon vill se att regissörer, rollbesättare och producenter vågar bryta mot de klassiska mönstren. Som att en advokat eller läkare inte alltid behöver spelas av en man.

Känner av krämpor

Larsson vet inte hur länge hon kommer behöva ha flera jobb trots att hon är pensionär.

– Jag har alltid vetat om att jag inte kommer att få så bra pension. Jag känner att det hade varit skönt om jag kunde få gå i pension. Man börjar ju känna av krämpor och man har inte samma spänst längre.

Anki Larsson äger en bostadsrätt som hon säger att hon kan sälja för att få ut mer pengar. Hon har även en privat pensionsförsäkring. De här två sakerna kallar hon för sin strategi.

Under hennes verksamma år har många lämnat skådespelaryrket helt och skaffat andra jobb.

– Men jag är faktiskt kvar och jag är jättestolt över det. Jag är så envis. Och det har någonstans rullat på. Även om jag inte jobbar jättemycket varje år så gör jag saker. Jag dyker upp här och var.

Vad driver dig? Att det är så kul eller att du bestämt dig?

– Det är ju kul. När man väl är inne i ett sammanhang och framför allt får vara inne i ett längre sammanhang. Det är helt fantastiskt. Att tillhöra en ensemble är väldigt roligt. Men det här livet blir samtidigt absurt. Å ena sidan blir man ledsen när man inte har jobb, men man blir så jävla glad när man får ett jobb.

Vad är drömmen? Långkörar-tv-serie eller fler pjäser?

– Nu skulle jag gärna jobba mer med teater. Jag har haft flera år då jag inte haft lust att stå på scenen. Jag har haft ångest och inte känt att det är roligt. Men 2016 gjorde jag ”Kejsarn av Portugallien” och det var kul. Sedan blev jag uppringd och fick frågan om att vara med i en föreställning som heter ”Jag heter Bente”. Det är fyra kvinnor på scen, jag fick manuset och kände ”det här är så bra, jag måste vara med”. Det har gått jättebra och jag har fått tillbaka min lust att stå på scen.

Följ ämnen i artikeln